Debattartikel: Barn tvingas bo med den förälder de är rädda för

Barn tvingas bo med den förälder de är rädda för

Att barn tvingas bo med en förälder som de är rädda för blir allt vanligare. Det handlar om spridningen av den lära om bl a Parental Alienation Syndrome, PAS, som pedofilförsvararen Richard Gardners stod bakom. Hans lära som förkastats av forskare världen över sprids i Sverige av en handfull personer, en psykolog och några socionomer. Dessa tjänar, precis som Richard Gardner innan han tog livet av sig efter att ha avslöjats, stora pengar genom att ställa upp uteslutande på fäders sida. De saluför läran på olika sätt: anordnar kurser, utför vårdnads-utredningar på konsultbasis på uppdrag av olika socialtjänster och ställer upp som ”sakkunniga vittnen”.

I korthet kan man beskriva PAS som att när barn berättar om övergrepp skall deras berättelser lämnas utan avseende eftersom det är deras mammor som fått dem att ljuga.

Om barnen har blivit utsatta för kränkningar kan det inte ens enligt den så kritiserade teorin vara frågan om PAS. Vem skall avgöra om barnet ljuger? En domstol med stöd av utredning gjord av en socionom med obefintlig barnpsykiatrisk kompetens som gått en av PAS-kurserna?

Trots avsaknaden av vetenskapligt stöd och trots att domstolar och tunga aktörer som t ex det amerikanska advokatförbundet bestämt har tagit avstånd från PAS har en del socialtjänster och nu även några enstaka domare i Sverige börjat använda sig av PAS eller liknande argument.

Kan vi riskera det som redan har hänt i t ex USA, att barn tar livet av sig eller allvarligt skadas då de av domstol placerats hos förövaren?

Att inte lyssna på barnet för att istället ge den förälder barnet är rädd för ensam vårdnad innebär att barnet står helt utan skydd. Modern har då ingen insyn och har inte längre möjligheter att skydda sitt barn.

Spridningen av PAS och liknande teorier är något som allvarligt oroar många som arbetar professionellt med svåra barnärende. Vi är många som anser att det måste krävas, innan man lättvindigt avfärdar ett barns berättelser, att domstolarna tillser att barnpsykiatrisk kompetens tas in.

Några exempel:

* Svea hovrätt beslutade om växelvis boende trots att barnen under lång tid till alla i sin omgivning sagt att de är rädda för pappan som de beskrivit som våldsam och underlig. Trots att  pappans märkliga agerande styrktes i processen valde hovrätten att bortse från barnens vilja eftersom den ansåg att modern påverkat barnen. Idag bor barnen hos sin mamma, efter en anmälan från skola och socialtjänsten om att pappan har misshandlat barnen.

* En tingsrätt i Stockholm fråntog med hänvisning till PAS en mamma vårdnaden om barnen och beslutade att de inte skulle få träffa sin mamma under ett halvår. De skulle avprogrammeras från mamman trots att barnens berättelser om kränkningar fick stöd från flera håll..

* En kommun utanför Uppsala tvångsomhändertog fyra barn med hänvisning till att mamman påverkade barnen på ett negativt sätt. Barnens berättelser om våld från pappans sida brydde man sig inte om. Beslutet höll sig i första instans och barnen som spritts ut i olika familjehem ”räddades” först efter ett par, för dem fruktansvärda. månader efter att Kammarrätten upphävt Länsrättens dom.

Självklart händer det att pappor och mammor påverkar sina barn och att barn påverkar sina föräldrar när familjen är inblandad i en konflikt. Detta kan dock aldrig berättiga att en svensk myndighet, med hänvisning till PAS, skriver bort ett barns berättelser om våld och andra övergrepp.

Spridningen av PAS och liknande teorier är något som allvarligt oroar många som arbetar professionellt med svåra barnärende. Vi är många som anser att det måste krävas, innan man lättvindigt avfärdar ett barns berättelser, att domstolarna tillser att barnpsykiatrisk kompetens tas in.

Det handlar inte om att goda fäder fråntas sina barn det handlar om att barn skall skyddas från att utsättas för våld.

Barns berättigade krav på  rättssäkerhet måste leda till att Barnkonventionen införs i sin helhet så att barns rätt att komma till tals förstärks. Vidare måste barn ges rätt till ett eget juridiskt biträde i svåra vårdnadsmål.

Karlskrona och Uppsala den 28 maj 2010

Eva-Britt Dahlström                             Eva Kornhall

Föreningen Barns Fordringar               Advokat

/ /

Ovanstående debattartikel beskriver verkligheten för ett stort antal barn i Sverige som tvingas bo med en förälder som barnen är rädda för. Rätten tar inte någon som helst hänsyn till barnens rädsla eller till vad omgivningen har sett och uppmärksammat runt den förälder som utsatt sina barn för olika former av övergrepp. Socialtjänsten tar inte barnperspektivet på allvar, utan blundar för att barnen berättar om olika former av övergrepp.

Vem skyddar barnen när inte rättssamhället gör det?

TACK till er som har modet att börja skriva om vad barnen blir utsatta för och ställer sig på barnens sida!

Nyamko Sabuni (FP) vill stoppa tvångsäktenskap

Det hedersrelaterade våldet och förtrycket handlar om gruppers behov att kontrollera flickors sexualitet. Men de mänskliga rättigheterna utgår från individer, inte grupper. Varje person har rätt att själv bestämma över sin framtid och om äktenskap. Barn har rätt att få vara barn. Den friheten får aldrig begränsas med hänvisning till kultur, etnicitet eller religion. Regeringen skärper därför skyddet mot tvångs- och barnäktenskap.

En flicka i Malmö blev gift när hon gick i femte klass. Hon var tolv år gammal. Året därpå började hon i sexan. Vid det laget bodde hon med sin make och födde sitt första barn. Minst 25 skånska högstadieflickor uppgavs bli gifta varje sommar utan att samhället reagerade.

Se även MENA-barn bortgifta mot sin vilja

Enligt Ungdomsstyrelsen finns det minst 70000 unga som upplever att föräldrar, religion och kultur sätter gränser för vem de kan gifta sig med. I minst två undersökningar (Socialstyrelsen 2007 och Stockholms universitet 2009) framkommer det att bland de unga som lever med begränsningar som rör äktenskap finns de som är utsatta för psykiskt och fysiskt våld av föräldrar eller andra närstående. En granskning av länsrättsdomar, som rörde unga som omhändertagits på grund av till exempel våld i hemmet, visar att en tredjedel av alla domar som rörde flickor under 2007 var hedersrelaterade. De flesta hade utsatts för våld av släktingar, ibland under flera års tid. Hälften hade blivit hotade till döden. Nästan alla hade själva fått ta initiativet till att söka hjälp.

 Bilden alarmerande

Igår beslutade regeringen om en strategi för det fortsatta arbetet för att förhindra att unga blir gifta mot sin vilja.

Skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap skärps. Utredaren justitierådet Göran Lambertz, har fått i uppdrag att föreslå bland annat hur tvångsäktenskap och barnäktenskap kan kriminaliseras.

Rehabilitering av de som utsatts för hedersvåld. Barn som omhändertas på grund av hedersrelaterat förtryck kan ha varit utsatta för våld under lång tid. De kan bli hotade av familj och släktingar under den tid de är placerade i särskilt boende. Regeringen kommer besluta om att ta fram en vägledning för stöd och rehabilitering av barn och unga som utsatts för hedersrelaterat våld eller förtryck.

Stöd till flickor som söker ”mödomshinnerekonstruktion”. Det finns flickor som känner stark press att kunna bevisa att de inte har haft samlag innan bröllopsnatten. Därför söker en del klinisk hjälp inom sjukvården. Min utgångspunkt är att dessa flickor behöver stöd och hjälp men det är inte rätt väg att vården erbjuder operationer. För att kvalitetssäkra bemötandet av dessa flickor ska Nationellt centrum för kvinnofrid få i uppdrag att utveckla en handledning för sjukvården.

Nationell informationskampanj. Barn och unga ska ha kunskap om sina rättigheter och på vilka sätt myndigheter och frivilligorganisationer arbetar för att stärka deras rättigheter. Regeringen kommer besluta om en nationell informationskampanj riktad till unga i gymnasieskolan i syfte att förebygga och förhindra att de utsätts för bland annat hedersrelaterat våld och förtryck.

Myndighetsnätverk för samordning av insatser och information. Ungdomsstyrelsen får i uppdrag att vara sammankallande för ett nätverk av statliga myndigheter i arbetet med att förebygga och förhindra att unga blir gifta mot sin vilja.

Råd till unga i riskzonen på regeringens webbplats. En del ungdomar löper risk att bli gifta mot sin vilja utomlands. På regeringens webbplats finns nu råd inför resor till dem som är oroliga för att bli gifta mot sin vilja utomlands och lättläst information om lagstiftning som rör äktenskap.

Nyamko Sabuni integrations- och jämställdhetsminister

Regeringen

//

Jag fann ovanstående här:

http://politisktinkorrekt.info/2010/05/28/nyamko-sabuni-fp-vill-stoppa-tvangsaktenskapen/

Det enda Nyamko missade var att det numera ska kallas slidkrans – inte mödomshinna.

Pseduteorier blir inte mer sanna

PAS/PAD/Allienation eller vad man nu vill kalla Rickard Gardners pedofilvänliga teori, blir inte mer rumsrent för att vissa personer och grupperingar för fram den som en sanning.

Den pedofilvänliga teorin blir inte mer empirisk underbyggd eller vetenskaplig för att vissa människor försöker påstå det. Den pedofilvänliga teorin blir inte heller mer empirisk underbyggd eller vetenskaplig för att som en person – enligt egen utsaga sittandes i styrelsen för en *********förening – uttryckte det: ”Vad Gardner stod för skiter jag i”

Det som blir mycket klart är vilka strömningar som vissa personer i *********föreningen bär med sig och som övriga medlemmar borde ta tag i inom både föreningen och styrelsen. Jag vill inte tro att alla som aktiverar sig inom *********föreningar har ovanstående inställning: ”Vad Gardner stod för skiter jag i”.

 Vad Rickard Gardner stod för är i högsta grad relevant! Rickard Gardner trodde på sin teori, den hör ihop med hans personliga åsikter och hans världsbild. PAS var inte bara en kassako, där Gardner tjänade massor med pengar på att sjukförklara barn och mammor utan att ha träffat dem eller ha någon förutfattad åsikt, utan den var i allra högsta grad en del av honom själv. Man kan inte ”skita i” vad Gardner stod för om man för fram hans teorier, lika lite som man kan ”skita i” vad Hitler stod för om man för hans fram teorier.

Rickard Gardner var en pedofilvän och ansåg att det var kvinnans fel om mannen var tvungen att söka sexuell njutning hos barnen eller att förövarna var födda i fel form av samhälle och med fel inställning till pedofili. Rickard Gardner talade med mödrar om hur de skulle tillfredsställa sina män. Rickard Gardner gjorde såg männen som oskyldiga offer av sina drifter istället för att se dem som fullvuxna människor med fri vilja och ansvarstagande. Vilka män vill se sig som offer? *

* Jag skriver ”män” då jag hitintills inte sett att Gardner sjukförklarat en enda man, utan enbart kvinnor. Om någon har funnit en man, får den personen gärna tala om det för mig.

PAS teroin har ingen som helst vetenskaplig underbyggnad, utan är ett uruselt hemmabygge som skulle få ”arga snickarn” att ta fram de stora maskinerna och rakat undan kråkslottet om det varit en byggnad.

//

Igår skrev Suspicio ett mycket tänkvärt inlägg, som jag länkar till: http://suspicio.wordpress.com/2010/05/26/individer-knutna-till-familjeratten-till-vara-sakliga/

”Individer knutna till familjerätten ska vara sakliga och de får på inga villkor använda sig av hittepå teorier som saknar vetenskaplig och empirisk grund.” En oerhört viktig mening med ett otroligt viktigt budskap. Undrar om våra politiker har berättat det för Sveriges myndigheter?

En del av sanningen vad gäller PAS/PAD/Föräldraallienation/Otillbörlig påverkan

Sanningen om PAS och Gardner

Det finns människor som gör ALLT för att göra PAS ”rumsrent” och låta Gardner bli något som han inte var. De manipulerar historien, gör om information, ”glömmer” att berätta om det som kan betecknas som märkligt/konstigt eller att Gardner försvarade pedofili.

Varför gör man så? Vad vinner man på det? Vilka gör det?

Vilka vinner på att ljuga om att barn ljuger om övergrepp? Vilka vill att barns utsagor om övergrepp ska betecknas som ett sjukdomstillstånd orsakad av en orolig förälder som lyssnar på det barnet berättar och tror på barnet? Vilka vill att den obekväma föräldern som lyssnar till barnet och tror på barnet samt söker hjälp där barnet borde få stöd och hjälp ska tystas med hjälp av psykiatrisk/psykologisk diagnos? Vilka vill att de beskyddande föräldrarna ska betecknas som galna alt PASande?

Istället för att utgå från varje barns situation och göra en bedömning i varje enskilt fall – utan diagnoser, är det lättare och snabbare att beskydda förövare med hjälp av PAS/PAD, otillbörlig påverkan, föräldraallientation eller någon annan liknande diagnos. Vilka gör det? Vilka vill att barnens röster ska bli tystade?

Vilka vill att barnen ska betecknas som ”allienerade”, PASade, PADade?

 PASets upphovsman, Rickard Gardner, har av 43 rådgivare från högt renommenderade universitet och universitetssjukhus i USA (Harvard Medical School, Cornell mfl) blivit granskad. De var inte alls så imponerade över hans teori eller praktiska forskning. http://www.leadershipcouncil.org/1/pas/RAG.html

Richard Gardner gav ut sina skrifter, kassettband osv på eget förlag ”Creative Therapeutics”. Inga andra ville ge ut hans alster, förutom en mycket känd tidning som förespråkade pedofili. Gardner var ingen känd och uppskattad vetenskapsman av det stora flertalet, enbart av en minoritet som ville ha ursäkter för att tysta barns berättelser om övergrepp.

Gardner försvarade pedofili och incest. Se bara på följande citat: om hur han tänker sig att terapi för familjepedofilen bör gestalta sig:

”He has to be helped to appreciate that, even today, it [pedophilia] is a widespread and accepted practice among literally billions of people. He has to appreciate that in our Western society especially, we take a very punitive and moralistic attitude toward such inclinations. He has had a certain amount of back (sic) luck with regard to the place and time he was born with regard to social attitudes toward pedophilia.”Källa: Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (p. 593). Översatt till svenska: ”Han [fadern] måste få hjälp att förstå att det till och med i dag är ett utbrett och accepterat beteende bland bokstavligt talat miljarder människor. Han [fadern] måste förstå att man, särskilt i vårt västerländska samhälle, intagit en mycket fördömande och moraliserande attityd mot sådana böjelser. Han har helt enkelt haft ett visst mått av otur när det gäller platsen och tiden han fötts in i beträffande sociala attityder mot pedofili”.

Vidare säger Gardner beträffande terapi för modern:”Perhaps she can be helped to appreciate that in the history of the world his behavior has probably been more common than the restrained behavior of those who do not sexually abuse their children.”Källa: Gardner, R.A. (1992). True and False Accusations of Child Sex Abuse . Cresskill, NJ: Creative Therapeutics. (pp. 585)Översatt till svenska: ”Kanske kan hon få hjälp att förstå att hans beteende historiskt sett förmodligen varit vanligare än det återhållsamma beteendet hos dem som inte förgriper sig sexuellt på sina barn”.

Så här skrev en känd advokat om honom och hans framfart i amerikanskt rättsväsende: ”June 1, 2003 Parental Alienation Syndrome is a bogus, pro-pedophillic fraud concocted by Richard Gardner. I was the last attorney to cross examine Gardner. In Paterson, NJ, he admitted that he has not spoken to the Dean of Columbia’s medical school for over 15 years, and has not had hospital admitting privileges for over 25 years. He has not been court appointed to do anything for decades. The only two appellate courts in the country who have considered the question of whether PAS meets the Frye test, i.e., whether it is generally accepted in the scientific community, said it does not. As Dr. Paul Fink, former president of the American Psychiatric Association has stated, Dr. Gardner and PAS should be only a ”pathetic footnote” in psychiatric history. Gardner and his bogus theory have done untold damage to sexually and physically abused children and their protective parents. PAS has been rejected by every reputable organization considering it. In a Florida case in which I was recently involved, when the judge insisted on a Frye hearing, Gardner simply did not show up. Perhaps because he finally realized that the entire nation was on to his scam, he committed suicide on May 25. Let’s pray that his ridiculous, dangerous PAS foolishness died with him. Richard Ducote attorney at law New Orleans, LA”

 Om Richard Ducote http://www.leadershipcouncil.org/1/us/bios.html Citatet hämtat http://www.cincinnatipas.com/richardgardner-pas.html

Jag håller med Rickard Ducote: ” Let’s pray that his ridiculous, dangerous PAS foolishness died with him.”

Återigen – Barnen från Marks kommun

Läste följande på familjehemsmammans blogg:

Tal av Advokat Denise Ritchie 20th of May 2010

Tal av Advokat Denise Ritchie May 20th, 2010

Tal av Advokat Denise Ritchie, ECPAT Nya Zealand Översättning och redigering: Monica Dahlström-Lannes

SECOND WORLD CONGRESS AGAINST COMMERCIAL SEXUAL EXPLOITATION OF CHILDREN, YOKOHAMA 2002

Föreställ dig för ett ögonblick att du är ett barn. Du är i ett litet rum. Det är mörkt. Det luktar sex. Du är trött. Du har nästan tappat räkningen på de män som har kommit in i ditt rum, som har tagit fram sin penis och som har våldtagit och utnyttjat dig. Du vet inte om det blir fem minuter eller fem timmar innan näste man kommer. Du känner dig som en toalett – en toalett för mäns sperma. Du försöker värja dig för männens våld. Och de kränkande orden som några kallar dig, slyna, slampa hora. Du känner dig död. Du önskar att du vore död. Du har förlorat hoppet att ditt liv någonsin kommer att förändras. Men idag finns det en glimt av hopp. Du har hört att över 3000 människor möts i Japan – också en drottning och en prinsessa, hundratals ministrar och icke-statliga eller ideella organisationer. De säger att de vill stoppa de vidrigheter som du utsätts för. Ditt hjärta hoppar till en sekund. Imorgon kanske din mardröm är över. Våldtäkterna kanske upphör. Och imorgon kommer. Du hör att de säger att din mardröm är komplicerad. De vill forska mer. De ber regeringar om policies och program. Några av dem talar om 5-årsplaner. “Fem-års-planer” vill du skrika! Allt du önskar är att männen slutar komma. Att våldtäkterna upphör. Att din mardröm tar slut. Du hör att ingen har något särskilt att säga om männen som våldtar dig. Några kallar våldtäktsmännen ”klienter” eller ”kunder”. Orsakerna till varför så många män våldtar dig talar man knappast om. De verkar bara vara intresserade av orsakerna till att du hamnade på denna bordell. Du hör att allihop åker hem från Japan och de känner sig verkligen goda. Några uttalade sig i pressen. Sade att de uppnått en hel del. Men vem lurar de? De medger till och med att situationen har blivit värre. Men för dig kommer morgondagen inte att bli förändrad. Du kommer fortfarande att vara där, i helvetet, och vänta på näste man. Medan de firar helg nästa vecka med sina familjer, med presenter från Japan och talar om sin stora Kongress, kommer din helg att vara som alla andra dagar – medan du stålsätter dig inför nästa våldtäkt. Vi vill alla att sexuella övergrepp på barn skall upphöra. Men hur realistisk är vår vision? Många av oss har sett lagar ändras, förövare gripas, förbättringar skett inom rättsväsendet, policies och program. Och ändå måste vi erkänna – har situationen blivit värre. Vi måste vara ärliga. Vi kanske vinner många kamper, men vi förlorar det här slaget. För att bli effektiva måste vi ha en strategi. Barnsexhandel är en handel – och liksom all annan affärsverksamhet så finns det två faktorer: tillgång och efterfrågan. Vi måste fokusera på båda. Vår stora svaghet i vår globala kamp är att vi har fokuserat så lite på efterfrågan. I åratal har vi lyssnat till bakomliggande orsaker – för barnen. Fattigdom, splittrade familjer, brist på utbildning, våld och övergrepp i hemmen och så vidare. Men hur mycket har vi diskuterat orsakerna till efterfrågan? Vem står för efterfrågan? Nästan uteslutande kommer efterfrågan från män. Om vi eliminerade allt manligt sexuellt våld i världen så skulle vi leva i en helt annorlunda värld. De som utnyttjar barn i barnsexhandeln är nästan bara män. Några är pedofiler, andra inte. Om vår statistik är riktig och det finns över en miljon barn i sexhandeln, och ett barn troligen har många förövare varje dag, så talar vi om hundratusentals män som är sexbrottslingar. Och vi vet att efterfrågan av sex med barn ökar. Vi har mobiliserat regeringar, lagstiftare och rättsväsende, privata sektorn, särskilt turist- och Internetindustrin. Under åren har vi diskuterat mellanhänder i prostitutionen, som föräldrar, hallickar, kopplare, människohandlare och barnporrproducenter. Men vi har misslyckats med att fokusera på männen som skapar efterfrågan. I elva år har vi diskuterat tillgången på barn, förbättrat barns skydd och grundorsakerna. Men lagt ned lite energi på att fokusera på efterfrågan. Förändringen vi behöver för framtiden ligger i händerna på de goda männen. Vi behöver manliga ledare och förebilder för att ifrågasätta manlig sexualitet. För att bli förebilder för pojkar och unga män. Män lyssnar på män. Vi behöver riktiga män som istället för att skratta åt våldtäktsskämt eller att titta på pornografi vill höja sin röst mot sexuellt våld. Män som inte längre förblir tysta. Som inte är rädda för att utmana och tala med andra män, sina vänner och arbetskamrater, om manligt beteende och attityder, manlig sexualitet. Vi behöver män som handlar. Tystnad är svek. Som en psykolog i mitt land sade: Det är hög tid för männen att ta sig an problemen för om inte män vill vara en del av lösningen, så blir de kanske en del av problemet. Vår viktigaste utmaning för framtiden är att få bort efterfrågan. Som Prinsessan Takamado sade: ”Om det inte finns någon efterfrågan så skulle det inte vara lönsamt med tillgång”. Vems intressen skyddar vi? Barnens eller förövarnas?

 Denise Ritchie, ECPAT Nya Zealand

Jag fann ovanstående inlägg på följande bloggar:

http://blogg.aftonbladet.se/bjurkvist/2010/05/vem-prostituerar-ett-barn-k-a

http://www.trasdockan.eu/wordpress2/?p=130

Eva-Britt Dahlström – klokt val

Eva-Britt har gjort ett mycket klokt val i sitt arbete för barnens bästa! http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1651

Eva-Britt kommer att nyttja sin kunskap, sin klokskap, sitt genuina intresse för barnens bästa genom att arbeta mot PAS och FÖR barnens bästa! Det är med stor glädje jag kommer att följa hennes arbete.

Äntligen en politiker som förstår vad den pedofilvänlige Gardner och hans påfund PAS står för och som vågar upplysa om det!

Du har fått min röst, Eva-Britt! Lycka Till i ditt arbete!

Einar Erlanders bok

Idag läste jag SvD och fann Einar Erlanders ord, som jag vill dela med er.

//

”Sexövergrepp lika stort problem i väst”

Publicerad: 17 maj 2010, 00.01

SKYDDSLÖST. Barnkonventionen och andra globala överenskommelser skyddar inte barn mot övergrepp och vanvård. Det menar läkaren Einar Helander som under mer än 30 år arbetat med barn i ett hundratal länder för WHO och FN. Nu har han skrivit en bok om barns utsatthet.

• Gå till:
• Sexövergrepp i olika länder
• Boken tog tio år att skriva
• Ökad tolerans i Sverige?

Hälften av alla världens barn har utsatts för sexuella övergrepp eller fysiskt eller emotionellt våld. Det visar läkaren Einar Helander i sin bok Violence against children: a global problem De höga siffrorna känns närmast overkliga. Men Einar Helander stödjer sig på ett gediget vetenskapligt underlag. – Jag påstår inget som jag inte kan styrka med välgjorda studier. Annars skulle ingen tro mig. Einar Helander har över 30 års erfarenhet av hjälparbete med utsatta barn runt om i världen, med uppdrag för bland annat WHO, FN och Världsbanken. Nu har han fyllt 81 år och vill med ”Violence against children: a global problem” rikta omvärldens uppmärksamhet mot det han betecknar som en global pandemi: övergrepp och vanvård av barn i såväl västvärlden som utvecklingsländerna. Projektet har pågått i snart tio år och bokens innehåll kombinerar hans egna vittnesmål från arbete i storstädernas slumområden och på landsbygden med uppgifter från vetenskapliga rapporter. Underlaget består av omkring 30 000 studier på området och täcker i stort sett alla världens länder. – Det som förvånade mig mest då jag började samla material var att sexuella övergrepp mot barn är ett lika stort problem i västvärlden som i utvecklingsländerna, säger Einar Helander. En gemensam faktor i såväl västvärlden som utvecklingsländerna vid övergrepp mot barn är dysfunktionella familjer, ofta till följd av missbruk hos föräldrar som också utgör den största gruppen förövare. Men trots relativt intensiv forskning på området saknas det fortfarande mycket kunskap om orsakerna till förövarnas beteende, uppger Einar Helander. Och övergreppen minskar inte i omfattning. I väst har internet blivit en ny plattform för övergrepp och i exempelvis många afrikanska länder finns ett omfattande alkoholmissbruk ofta med i bilden. – Jag har själv sett hur det utbredda alkoholmissbruket i byar i exempelvis Botswana leder till våld inom familjen, inte minst mot barnen. Där försörjer sig många fattiga kvinnor på att tillverka öl av örter med en typ av alkaloider som kan ge upphov till en stark aggressivitet. För att verkligen förstå innebörden av problemet måste det relateras till de neurobiologiska effekterna hos barnen, säger Einar Helander. Han är själv i grunden internmedicinare som disputerat i biokemi, och i boken beskriver han ingående och detaljerat hur vanvård och övergrepp kan ge upphov till skador i centrala nervsystemet och till att hjärntillväxten bromsas. – Hjärnans biokemiska processer påverkas, såsom frisättning av hormoner, metabolismen och blodcirkulationen. Dessa stressrelaterade effekter leder bland annat till celldöd och ger irreparabla skador, och påverkar emotionella och kognitiva funktioner i hjärnan. Neurobiologiska processer tidigt i livet har stor betydelse för att barnet ska utveckla en trygg anknytning till föräldrar och andra vuxna. – Dessa grundläggande processer kan lätt rubbas, exempelvis om barnet överges av föräldrarna, och effekten kvarstår under lång tid även om det senare hamnar i en trygg miljö. Det finns en rad vetenskapliga belägg för att övergrepp och vanvård under barndomen dess­utom kan leda till en rad allvarliga hälsoeffekter i vuxenlivet, säger Einar Helander. – Epidemiologiska undersökningar visar att en majoritet av våldsoffren har tre eller fler psykiatriska diagnoser som vuxna, så som svår depression, ångest och psykos. Alla länder utom två, USA och Somalia, har ratificerat FN:s barnkonvention från 1989. Men fortfarande lever 25 miljoner barn på gatan, drygt 110 miljoner är föräldralösa, det finns 300 000 barnsoldater, drygt 200 miljoner barnarbetare och nästan en halv miljon barnprostituerade. Det totala antalet barn (under 18 år) i världen uppskattades år 2009 till omkring 2,4 miljarder. – Ett stort problem är att Barnkonventionens kommission inte har någon rätt att kontrollera att de välskriva texterna efterföljs. Den får heller inte tillstånd att fritt inspektera länder där man vet att det finns ett utbrett våld mot barn, säger Einar, och fortsätter: – Även FN:s tortyrkonvention innehåller texter som förbjuder grym, inhuman och förnedrande behandling, men 140 länder har bestämt att vad som sker med barn hos dem angår ingen annan. Bland dessa återfinns USA och Storbritannien. Einar Helander menar att FN:s deklarationer saknar kraft eftersom de inte är tvingande. De rapporter om åtgärder och förbättringar som trots allt läggs fram av enskilda länder handlar ofta om skönmålande skisser, planerade åtgärder, fast de presenteras som om de vore genomförda. Han efterlyser alternativa program till globala konventioner. Det kan exempelvis handla om småskaliga preventionsprogram med hembesök av stödpersoner för att förebygga vanvård och övergrepp på barn. Själv utvecklar Einar Helander för närvarande ett sådant program i Lissabon, där han numera är gästprofessor på universitetet Instituto Superior de Psicologia Aplicada, i samarbete med berörda myndigheter. – Det finns en rad fördelar med program i liten skala. De drivs nära dem som berörs och lägger stor vikt vid deras specifika behov, föräldrar kan ha ett direkt inflytande på programmen, de är mindre byråkratiska och dessutom är det få regeringar som har resurser att driva stora nationella program. Einar Helander tycker att kunskapen om konsekvenserna av övergrepp och vanvård behöver spridas. –Det bör kombineras med en utökad lagstiftning, som även gör fysiska och psykiska övergrepp på barn straffbart. Peter Örn Frilansjournalist idag@svd.se Upp Sexövergrepp i olika länder Förekomsten av sexuella övergrepp på barn, enligt de för respektive land mest aktuella vetenskapliga studierna, som Einar Helander presenterar i sin bok. Publiceringsår inom parentes. Den breda definitionen av ”sexuella övergrepp” innefattar allt från våldtäkt med penetration till övergrepp utan fysisk kontakt (sexuella trakasserier på internet etc). Australien (1997): 45 procent flickor, 19 procent pojkar Costa Rica (1992): 32 procent flickor, 13 procent pojkar Indien (2007): 39 procent flickor, 48 procent pojkar Irland (2003): 20 procent flickor, 16 procent pojkar Israel (2000): 31 procent flickor, 16 procent pojkar Kina (2008): 12 procent flickor, 7 procent pojkar Nicaragua (2000): 26 procent flickor, 20 procent pojkar Norge (2007): 34 procent flickor, 18 procent pojkar Polen (2007): 21 procent flickor, 23 procent pojkar Ryssland (2007): 21 procent flickor, 22 procent pojkar Sydafrika (2001): 53 procent flickor, 60 procent pojkar Spanien (1995): 22 procent flickor, 15 procent pojkar Tanzania (2006): 31 procent flickor, 25 procent pojkar Turkiet (2000): 28 procent flickor, 16 procent pojkar USA (1997): 22 procent flickor, 9 procent pojkar. Sverige (2008). 65 procent av kvinnliga högskolestudenter och 23 procent av manliga högskolestudenter har utsatts för sexuella övergrepp. Andelen övergrepp inkluderande penetration var i gruppen utsatta kvinnor 10 procent, i gruppen utsatta män 5 procent. I enkätstudien ingick 2 015 män och 2 324 kvinnor i åldern 17–19 år. Studien gjordes av doktorand Gisela Priebe och professor Carl Göran Svedin, båda vid Institutionen för barn- och ungdomspsykiatriska vid Linköpings Universitet (publicerad i Child Abuse and Neglect. 2008;32:1095–1108). Per-Anders Rydelius, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Karolinska Institutet, kommenterar siffrorna: – De höga siffrorna gällande sexuella övergrepp för Sverige kan nog till stor del förklaras med att det finns en öppenhet och ett mod bland barn och ungdomar att berätta om dessa. Men termen sexuella övergrepp kan innefatta så mycket. Det kan även handla om kontakter mellan jämnåriga och ibland kan det vara svårt att avgöra huruvida det är övergrepp eller något som mer kan betecknas som en sexuell lek. Vi i Sverige borde kartlägga vilka former av övergrepp det handlar om. Einar Helander lyfter fram de här viktiga frågorna på ett mycket bra sätt. _ _ _ Länkar: Einar Helanders hemsida. The State of the World’s Children, UNICEF World Report on Violence Against Children, FN-rapport, 2006 Lennart Eriksson, Hoppets stjärna, intervjuar Einar Helander: ”Vi förstör i stort sett mycket av våra barns framtid genom att vi inte behandlar dem på rätt sätt”

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/sexovergrepp-lika-stort-problem-i-vast_4707137.svd

Vem tänker på barnen?

Har under morgonen läst ett otroligt hemskt inlägg hos Suspicio om hur en återfalls pedofil får sänkt straff i Hovrätten. Det är otroligt hur lite domstolarna värnar om barnen som blir utsatta. Barn blir först våldtagna av pedofiler för att sedan utsättas för kränkningar i domstolar där deras förövare värnas och omhuldas. Var finns barnperspektivet? Är det en återfalls förbrytare ska man värna barnen genom att låsa in personen på livstid för att skydda andra barn.

För er som vill läsa Suspicios inlägg: http://suspicio.wordpress.com/2010/05/15/hovratten-sanker-straffet-for-aterfallspedofil/

Det som är intressant är inte bara det fall Suspicio belyser, utan retoriken som pedofilen försvarar sig med. Jag känner igen retoriken och har nyss träffat på den i ett annat sammanhang.

Jag har valt att inte ta med så många kommentarer i min blogg, bara släppt igenom några stycken. Nu tänker jag ta med delar av ett inlägg som kom i veckan.

Det kommer från en XXX, som sitter i en styrelse för föreningen XXX i XXX:

”Vad Gardner stod för skiter jag i och jag försvarar inte hans sett att se på eller kommentera pedofeli men det är inte hela sanningen som du påstår här. Det han har sagt är att de barn som blir utsatta för sexuella övergrepp mår inte dåligt undertiden det pågår för att de inte vet hur fel det är. Det är först när de uppmärksammar/s på att det inte ska till på det viset som de börjar må dåligt.”

Käns försvaret igen? Retoriken är densamma. Ansvaret ligger på den utsatte och på omgivningen – inte på den person som är ansvarig för handlingen.

I det här fallet försvaras även en man som stod för pedofili och incest, Gardner. XXX ”skiter i” vad Gardner stod för, men han försvarar ihärdigt hans påfund, PAS. XXX ”skiter i” att PAS är skrivet av en incest och pedofilförsvarare för att kunna användas av förövare i kampen om barnen. Det ”skiter” XXX i, samtidigt som hans förening påstår sig stå för barnens rättigheter. Vems rättigheter står föreningen och XXX för? Inte är det barnens rättigheter ialla fall!

Stigsson gifter sig

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7107003.ab

Det är trevligt när människor finner varandra och kärleken, eller?

//

Stigsson gifter sig – med sitt offers advokat