Idag läste jag SvD och fann Einar Erlanders ord, som jag vill dela med er.
//
Publicerad: 17 maj 2010, 00.01
SKYDDSLÖST. Barnkonventionen och andra globala överenskommelser skyddar inte barn mot övergrepp och vanvård. Det menar läkaren Einar Helander som under mer än 30 år arbetat med barn i ett hundratal länder för WHO och FN. Nu har han skrivit en bok om barns utsatthet.
Hälften av alla världens barn har utsatts för sexuella övergrepp eller fysiskt eller emotionellt våld. Det visar läkaren Einar Helander i sin bok Violence against children: a global problem De höga siffrorna känns närmast overkliga. Men Einar Helander stödjer sig på ett gediget vetenskapligt underlag. – Jag påstår inget som jag inte kan styrka med välgjorda studier. Annars skulle ingen tro mig. Einar Helander har över 30 års erfarenhet av hjälparbete med utsatta barn runt om i världen, med uppdrag för bland annat WHO, FN och Världsbanken. Nu har han fyllt 81 år och vill med ”Violence against children: a global problem” rikta omvärldens uppmärksamhet mot det han betecknar som en global pandemi: övergrepp och vanvård av barn i såväl västvärlden som utvecklingsländerna. Projektet har pågått i snart tio år och bokens innehåll kombinerar hans egna vittnesmål från arbete i storstädernas slumområden och på landsbygden med uppgifter från vetenskapliga rapporter. Underlaget består av omkring 30 000 studier på området och täcker i stort sett alla världens länder. – Det som förvånade mig mest då jag började samla material var att sexuella övergrepp mot barn är ett lika stort problem i västvärlden som i utvecklingsländerna, säger Einar Helander. En gemensam faktor i såväl västvärlden som utvecklingsländerna vid övergrepp mot barn är dysfunktionella familjer, ofta till följd av missbruk hos föräldrar som också utgör den största gruppen förövare. Men trots relativt intensiv forskning på området saknas det fortfarande mycket kunskap om orsakerna till förövarnas beteende, uppger Einar Helander. Och övergreppen minskar inte i omfattning. I väst har internet blivit en ny plattform för övergrepp och i exempelvis många afrikanska länder finns ett omfattande alkoholmissbruk ofta med i bilden. – Jag har själv sett hur det utbredda alkoholmissbruket i byar i exempelvis Botswana leder till våld inom familjen, inte minst mot barnen. Där försörjer sig många fattiga kvinnor på att tillverka öl av örter med en typ av alkaloider som kan ge upphov till en stark aggressivitet. För att verkligen förstå innebörden av problemet måste det relateras till de neurobiologiska effekterna hos barnen, säger Einar Helander. Han är själv i grunden internmedicinare som disputerat i biokemi, och i boken beskriver han ingående och detaljerat hur vanvård och övergrepp kan ge upphov till skador i centrala nervsystemet och till att hjärntillväxten bromsas. – Hjärnans biokemiska processer påverkas, såsom frisättning av hormoner, metabolismen och blodcirkulationen. Dessa stressrelaterade effekter leder bland annat till celldöd och ger irreparabla skador, och påverkar emotionella och kognitiva funktioner i hjärnan. Neurobiologiska processer tidigt i livet har stor betydelse för att barnet ska utveckla en trygg anknytning till föräldrar och andra vuxna. – Dessa grundläggande processer kan lätt rubbas, exempelvis om barnet överges av föräldrarna, och effekten kvarstår under lång tid även om det senare hamnar i en trygg miljö. Det finns en rad vetenskapliga belägg för att övergrepp och vanvård under barndomen dessutom kan leda till en rad allvarliga hälsoeffekter i vuxenlivet, säger Einar Helander. – Epidemiologiska undersökningar visar att en majoritet av våldsoffren har tre eller fler psykiatriska diagnoser som vuxna, så som svår depression, ångest och psykos. Alla länder utom två, USA och Somalia, har ratificerat FN:s barnkonvention från 1989. Men fortfarande lever 25 miljoner barn på gatan, drygt 110 miljoner är föräldralösa, det finns 300 000 barnsoldater, drygt 200 miljoner barnarbetare och nästan en halv miljon barnprostituerade. Det totala antalet barn (under 18 år) i världen uppskattades år 2009 till omkring 2,4 miljarder. – Ett stort problem är att Barnkonventionens kommission inte har någon rätt att kontrollera att de välskriva texterna efterföljs. Den får heller inte tillstånd att fritt inspektera länder där man vet att det finns ett utbrett våld mot barn, säger Einar, och fortsätter: – Även FN:s tortyrkonvention innehåller texter som förbjuder grym, inhuman och förnedrande behandling, men 140 länder har bestämt att vad som sker med barn hos dem angår ingen annan. Bland dessa återfinns USA och Storbritannien. Einar Helander menar att FN:s deklarationer saknar kraft eftersom de inte är tvingande. De rapporter om åtgärder och förbättringar som trots allt läggs fram av enskilda länder handlar ofta om skönmålande skisser, planerade åtgärder, fast de presenteras som om de vore genomförda. Han efterlyser alternativa program till globala konventioner. Det kan exempelvis handla om småskaliga preventionsprogram med hembesök av stödpersoner för att förebygga vanvård och övergrepp på barn. Själv utvecklar Einar Helander för närvarande ett sådant program i Lissabon, där han numera är gästprofessor på universitetet Instituto Superior de Psicologia Aplicada, i samarbete med berörda myndigheter. – Det finns en rad fördelar med program i liten skala. De drivs nära dem som berörs och lägger stor vikt vid deras specifika behov, föräldrar kan ha ett direkt inflytande på programmen, de är mindre byråkratiska och dessutom är det få regeringar som har resurser att driva stora nationella program. Einar Helander tycker att kunskapen om konsekvenserna av övergrepp och vanvård behöver spridas. –Det bör kombineras med en utökad lagstiftning, som även gör fysiska och psykiska övergrepp på barn straffbart. Peter Örn Frilansjournalist idag@svd.se Upp Sexövergrepp i olika länder Förekomsten av sexuella övergrepp på barn, enligt de för respektive land mest aktuella vetenskapliga studierna, som Einar Helander presenterar i sin bok. Publiceringsår inom parentes. Den breda definitionen av ”sexuella övergrepp” innefattar allt från våldtäkt med penetration till övergrepp utan fysisk kontakt (sexuella trakasserier på internet etc). Australien (1997): 45 procent flickor, 19 procent pojkar Costa Rica (1992): 32 procent flickor, 13 procent pojkar Indien (2007): 39 procent flickor, 48 procent pojkar Irland (2003): 20 procent flickor, 16 procent pojkar Israel (2000): 31 procent flickor, 16 procent pojkar Kina (2008): 12 procent flickor, 7 procent pojkar Nicaragua (2000): 26 procent flickor, 20 procent pojkar Norge (2007): 34 procent flickor, 18 procent pojkar Polen (2007): 21 procent flickor, 23 procent pojkar Ryssland (2007): 21 procent flickor, 22 procent pojkar Sydafrika (2001): 53 procent flickor, 60 procent pojkar Spanien (1995): 22 procent flickor, 15 procent pojkar Tanzania (2006): 31 procent flickor, 25 procent pojkar Turkiet (2000): 28 procent flickor, 16 procent pojkar USA (1997): 22 procent flickor, 9 procent pojkar. Sverige (2008). 65 procent av kvinnliga högskolestudenter och 23 procent av manliga högskolestudenter har utsatts för sexuella övergrepp. Andelen övergrepp inkluderande penetration var i gruppen utsatta kvinnor 10 procent, i gruppen utsatta män 5 procent. I enkätstudien ingick 2 015 män och 2 324 kvinnor i åldern 17–19 år. Studien gjordes av doktorand Gisela Priebe och professor Carl Göran Svedin, båda vid Institutionen för barn- och ungdomspsykiatriska vid Linköpings Universitet (publicerad i Child Abuse and Neglect. 2008;32:1095–1108). Per-Anders Rydelius, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Karolinska Institutet, kommenterar siffrorna: – De höga siffrorna gällande sexuella övergrepp för Sverige kan nog till stor del förklaras med att det finns en öppenhet och ett mod bland barn och ungdomar att berätta om dessa. Men termen sexuella övergrepp kan innefatta så mycket. Det kan även handla om kontakter mellan jämnåriga och ibland kan det vara svårt att avgöra huruvida det är övergrepp eller något som mer kan betecknas som en sexuell lek. Vi i Sverige borde kartlägga vilka former av övergrepp det handlar om. Einar Helander lyfter fram de här viktiga frågorna på ett mycket bra sätt. _ _ _ Länkar: Einar Helanders hemsida. The State of the World’s Children, UNICEF World Report on Violence Against Children, FN-rapport, 2006 Lennart Eriksson, Hoppets stjärna, intervjuar Einar Helander: ”Vi förstör i stort sett mycket av våra barns framtid genom att vi inte behandlar dem på rätt sätt”
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/sexovergrepp-lika-stort-problem-i-vast_4707137.svd
Har under morgonen läst ett otroligt hemskt inlägg hos Suspicio om hur en återfalls pedofil får sänkt straff i Hovrätten. Det är otroligt hur lite domstolarna värnar om barnen som blir utsatta. Barn blir först våldtagna av pedofiler för att sedan utsättas för kränkningar i domstolar där deras förövare värnas och omhuldas. Var finns barnperspektivet? Är det en återfalls förbrytare ska man värna barnen genom att låsa in personen på livstid för att skydda andra barn.
För er som vill läsa Suspicios inlägg: http://suspicio.wordpress.com/2010/05/15/hovratten-sanker-straffet-for-aterfallspedofil/
Det som är intressant är inte bara det fall Suspicio belyser, utan retoriken som pedofilen försvarar sig med. Jag känner igen retoriken och har nyss träffat på den i ett annat sammanhang.
Jag har valt att inte ta med så många kommentarer i min blogg, bara släppt igenom några stycken. Nu tänker jag ta med delar av ett inlägg som kom i veckan.
Det kommer från en XXX, som sitter i en styrelse för föreningen XXX i XXX:
”Vad Gardner stod för skiter jag i och jag försvarar inte hans sett att se på eller kommentera pedofeli men det är inte hela sanningen som du påstår här. Det han har sagt är att de barn som blir utsatta för sexuella övergrepp mår inte dåligt undertiden det pågår för att de inte vet hur fel det är. Det är först när de uppmärksammar/s på att det inte ska till på det viset som de börjar må dåligt.”
Käns försvaret igen? Retoriken är densamma. Ansvaret ligger på den utsatte och på omgivningen – inte på den person som är ansvarig för handlingen.
I det här fallet försvaras även en man som stod för pedofili och incest, Gardner. XXX ”skiter i” vad Gardner stod för, men han försvarar ihärdigt hans påfund, PAS. XXX ”skiter i” att PAS är skrivet av en incest och pedofilförsvarare för att kunna användas av förövare i kampen om barnen. Det ”skiter” XXX i, samtidigt som hans förening påstår sig stå för barnens rättigheter. Vems rättigheter står föreningen och XXX för? Inte är det barnens rättigheter ialla fall!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7107003.ab
Det är trevligt när människor finner varandra och kärleken, eller?
//
Artikeln handlar om den advokat som Tony Stigssons ex-fru hade inledningsvis.
Efter att det avslöjats att advokaten i hemlighet inlett en relation med Tony Stigsson bytte ex-frun till en annan advokat, som på intet sätt har med artikeln att göra.
Generalmajor Tony Stigsson, 53, förlorade allt efter fängelsedomen för hustrumisshandel.
Men nu har den avskedade officeraren startat ett nytt liv – med sitt offers advokat.
På fredag gifter de sig.
– Vi är lyckliga, livet leker, säger han.
Som chef för operativa insatsledningen var generalmajor Tony Stigsson ÖB:s närmaste man och en av Sveriges högsta officerare. Men när han anmäldes för misshandel av sin hustru avslöjades ett parallellt liv med grova sexuella utsvävningar, slarv med hemliga handlingar och våld.
Han dömdes till tre månaders fängelse och i maj 2008 fick han sparken från Försvarsmakten. Sedan dess har han levt sitt liv i det tysta. I ett rött radhus i utkanten av en liten mellansvensk stad har han hittat lyckan.
Med sin tidigare frus advokat.
Nu bor exofficeren hemma hos den 46-åriga kvinnan. På ringfingret bär hon en glänsande guldring och på fredag ska de gifta sig.
När Aftonbladet träffade Tony Stigsson i hemmet i går valde han att kommentera giftermålet.
– Vi är glada och lyckliga och har det bra. Livet leker och det ska bli kul på fredag, säger han.
Hur han försörjer sig nu och vad han sysslar med vill han inte avslöja. Men han berättar att han kämpar för upprättelse mot flera myndigheter som han anser har behandlat honom felaktigt.
– Det finns hur mycket oegentligheter i det här som helst, titta på hur Försvarsmakten agerat. Titta på hur Säpo har agerat. Jag har hur många exempel som helst, jag håller på med en process nu med Justitieombudsmannen, säger Tony Stigsson.
Den blivande fru Stigsson är delägare i en mindre advokatbyrå och praktiserar bland annat familjerätt.
I oktober 2006 fälldes hon av Advokatsamfundets disciplinnämnd för att allvarligt ha brutit mot yrkesreglerna – samtidigt som hon representerade Stigssons exfru hade hon en relation med honom.
Exfrun var under flera år ovetande om relationen och hon anförtrodde advokaten bland annat hur hon blev misshandlad av Tony Stigsson. Advokaten ska då ha sagt åt henne att inte anmäla till polisen, skriver Advokatsamfundet i beslutet.
//
Mer att läsa om Stigsson finns här:
https://www.flashback.org/t190219p20
https://www.flashback.org/t386024
//
Det är med stor förvåning som jag inser att Stigsson fick 3 månader för att han misshandlat sin hustru – men vilket straff fick han för att ha haft hemliga dokument hemma – tom såna dokument som han inte skulle ha?
Har inte militären bättre koll på sina officerare? Vad döljer sig mer hos den militära sidan av Sveriges befolkning både i nutid och historiskt?
Äntligen har jag funnit en politiker som verkligen vågar ställa sig i hetluften och säga ifrån för barnens bästa! En politiker som vågar ta ansvar för de minsta, utsatta och värnlösa.
Hon tillhör de mycket unika inom svensk politik. Något så ovanligt som en påläst kunnig engagerad person som dessutom vågar ta barnens parti är mycket ovanligt och utrotningshotat. Nu har jag äntligen funnit en sån person!
Hon vågar tala om vad PAS verkligen är. Hon har kunskapen om vad Gardner stod för. Hon vågar dessutom berätta om det, inte tyst och dolt – utan öppet.
Gardner var en pedofilvän. Han försvarade incest och pedofili. PAS är ett påfund av Gardner för att dels tjäna de pengar han kunde innan han tog sitt liv när människor upptäckte vad han stod för, dels ville han att barn skulle misstänkliggöras när de berättade om övergrepp. Det bästa ansåg han då var att lägga skulden för barnens berättelser på mamman. (Jag har hitintills inte stött på ett enda ärende där Gardner ansåg att pappan PASade barnen). Barnens berättelser om misshandel och övergrepp var påhittade och inplanterade av mamman för att hon ville ha barnen för sig själva. Barnen ljög om sina upplevelser. Om de mot förmodan talade sanningen var det samhället det var fel på som inte tillät incest och pedofili. Naturligtvis var det även kvinnans fel som inte tillfredsställde mannens sexuella behov så han var tvungen att förgripa sig på barnen för att få sexuelltillfredsställelse.
Den rekorderliga politikern vågar berätta om vad PAS står för, hon vågar berätta om Gardner och hans efterföljare i Sverige. Hon vågar berätta om att domstolar blir lurade av sk vittnesexperter.
Politikern vågar även ifrågasätta och visa att vissa grupperingar för fram felaktig och missvisande statistik. Statistik kan ljuga fantastiskt bra, det visar politikern tydligt när hon tar fram korrekta uppgifter.
Gång på gång visar hon att vissa grupperingar gör allt för sitt egen intresse, medan politikern arbetar för barnens rätt.
Naturligtvis blir de som är anhängare av Gardner och PAS & missvisande statistik & egen intressen livrädda och gör nu allt för att svartmåla den politiker som verkligen vågar berätta om barnens utsatthet. Hon är mer kunnig och påläst än vad de är, dessutom påvisar hon lögner okunskap och slår hål på de argument som förs fram. Klart att grupperna som ser till sig själva och sitt egen intresse nu är fullkomligt livrädda. Vad de har byggt upp håller på att raseras genom kunskapsspridning! Här visas lite av den panik som sprider sig: http://blt.se/nyheter/karlskrona/namndeman-forsokte-stoppa-pappa-barnforening(1911538).gm
Turligt nog är det fler och fler som börjar förstå vad PAS står för, vem Gardner var och vad han egentligen sa. Turligt nog börjar fler och fler ställa sig på barnens sida och inte på egen intressenternas sida.
Ditt mod och din kunskap, Eva-Britt Dahlström, är unikt. Du har vunnit min röst i nästa val. I min närhet finns ett otal människor som på min uppmaning har följt, läst och lärt sig av dig. Du har även vunnit deras röster.
För er som vill läsa mer om Eva-Britt och hennes kunnighet: http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1651
Själv säger att han trodde det var frun.
Tingsrätten trodde honom inte, och nu döms mannen till två och ett halvt års fängelse.
Våldtäkten skedde i september förra året i en stad i nordvästra Skåne.
Den 16-åriga flickan hade varit ute under kvällen. När hon kom hem lade hon sig i sina föräldrars säng eftersom hon var ledsen över att föräldrarna hade grälat.
Några timmar senare blev hon väckt av att pappan tvingade sig på henne.
Han var kraftigt berusad. Enligt honom själv hade han förväxlat dottern med sin fru.
När dottern till slut vågade berätta om händelsen flyttade hon och mamman till en annan adress.
Pappan åtalades för våldtäkten.
Tingsrätten trodde inte på hans berättelse, och i dag dömdes han till två och ett halvt års fängelse i Helsingborgs tingsrätt för våldtäkt mot barn.
Han ska även betala ett skadestånd på 85 000 kronor till sin dotter.
Av hänsyn till flickan är förundersökningen till stora delar sekretessbelagd.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7093488.ab
//
Ett ”misstag” som ett barn ska bära med sig från sin ungdom upp genom livet till sin död är värt 2,5 år i fängelse och 85 000 kr. Hur kan en våldtäkt på ett barn i beroendeställning ge ett sånt ynkligt straff?
//
Hur kan det vara möjligt? Hur kan 100 män gå fria efter att ha utnyttjat en 14 årig flicka? Är det en miss av polisen, eller väljer man bort att utreda?
Detta vet vi:
En 14-årig särskoleelev, omhändertagen av socialtjänsten, säljs till uppemot 100 män.
Polisen hittar inte en enda av dem som kan vara skyldiga till barnvåldtäkt.
Åklagaren har lagt ner utredningen.
Hur är det möjligt?
Aftonbladet har granskat fallet Anna.
I en värld av utanförskap och myndighetsförakt möter vi de inblandade, nästan alla tillhör den utsatta folkgruppen romer.
Vilken roll har det spelat?
I denna slutna värld hittar vi bevisen som polisen missat – vittnen som har sett sexköparna.
De har signalement. De har sett gärningsmännen. De har sett deras bilar. Polisen har bara inte frågat dem.
KURATORN
På Annas skola fick kuratorn vetskap om att något inte stod rätt till. Socialtjänsten larmades.
SOCIALTJÄNSTEN
Larmades av skolan. Oklart hur dessa sekretessbelagda uppgifter hanterades.
BIOLOGISKA MAMMAN
Larmades av Annas syster och kontaktades även av den 19-åriga kvinna som sålde Anna. Agerade inte.
MORMODERN
Kontaktades av Annas syster och den 19-åring som sålde Anna. Ska ha kommenterat det hela med att hon är ”en oren” flicka men inte agerat.
MORBRODERN
Enligt uppgifter i polisutredningen har en morbror till Anna fått kännedom om vad som pågick och därefter kontaktat en av de två gärningsmännen.
SYSTERN
Fick veta, troligen direkt från Anna, om vad som pågick. Larmade systrarnas familj.
19-ÅRINGEN
Dömdes för koppleri men larmade Annas familj i ett tidigt skede, när hon fick veta att Anna bara var 14. Familjen agerade inte.
17-ÅRINGEN
Dömdes för grovt koppleri och var den som var mest drivande i sexhandeln. Blev enligt egen utsago kontaktad av Annas mamma om sexhandeln.
VÄNNERNA
Enligt förhör med den dömda 19-åringen har en stor grupp tonåringar känt till vad som pågick.<!– if (window.ABse && ABse.ads) {ABse.ads.setupAdArea('ab_nyheter_artikel','f',210,360,200).loadAd();} else {document.write('’);} // –>
MALMÖ. I tre månader såldes 14-åriga Anna till uppemot 100 äldre män.
Alla gick fria.
Men Aftonbladet kan i dag avslöja nya uppgifter om sexköparna som gör att fallet kan tas upp på nytt.
– Vi kan ha missat saker, säger åklagaren Ulrika Rogland.
Vi sitter vid köksbordet där allt började.
Det var den tidigare fostermamman som larmade polisen efter att Anna berättat vad hon blivit utsatt för. Vi träffar fostermamman i hennes lägenhet strax utanför Malmö. Här bodde Anna och hennes yngre syster i två år när föräldrarna satt i fängelse för omfattande knarkhandel.
Anna gick i särskoleklass och i tingsrättsdomen slås det fast att hon är flera år efter i utvecklingen.
Fostermamman hade sett att någonting var fel. Anna hade varit likblek i ansiktet och genomfört en abort utan att berätta om pappan.
Fostermamman berättar att Anna hade ett blåmärke i ansiktet när hon, en vinterdag i februari förra året, satte sig ned och började berätta:
I tre månader hade två tonårsflickor, 19 och 17 år gamla, sålt henne till äldre män efter skolan.
Det var fem till tio män i veckan. Sammantaget uppemot 100 män. Oftast äldre män som de två vännerna letat upp på stan och sedan lämnat ensamma med Anna. Ibland skickades hon iväg ensam i deras bilar till okända platser, ibland skedde sexhandeln i 17-åringens mammas lägenhet. En halvtimme för 500 kronor.
– Det var äckligt, berättade Anna.
Men hon såg upp till de äldre kompisarna som hon mött på Malmöfestivalen 2008. Hon hade inga andra vänner. Hon ville vara med dem, de var coola.
Vännerna la beslag på alla pengar. Anna fick följa med på ett disco en gång. Fick lite mat. En gång ett par jeans.
Det var allt.
När Anna berättade allt detta för fostermamman vid köksbordet var hon kall, visade inga känslor.
Men några veckor senare, efter ett polisförhör, brakade allt samman. Hon stod länge i duschen, tvättade och tvättade, men blev inte ren.
Tre timmar senare kom hon ut ur duschen.
Hon kände sig fortfarande smutsig.
Det finns inga misstänkta
I?dag är Anna tillbaka hos sina föräldrar.
De två tonårsvännerna har dömts för koppleri och grovt koppleri i både tingsrätt och hovrätt.
Men häromdagen kom åklagaren med beskedet. Fallet är nedlagt. Det finns inga misstänkta.
Uppemot 100 män, som eftersom Anna bara var 14 år vid sexköpen kan vara skyldiga till våldtäkt mot barn, har gått fria. Nya omständigheter krävs för att gå vidare.
Fostermamman är upprörd.
Det är något som brinner till i hennes ögon när hon pratar om rättsväsendets och socialtjänstens hantering av Anna.
– Jag tycker att flickorna fått milda domar, men det som är ännu konstigare är att de inte hittat sexköparna. Det måste ju finnas en massa bevisning att få tag på.
Hon nämner kontaktuppgifterna i flickornas telefoner. Signalementen som Anna lämnat. De utpekade platserna där sexköpen ägt rum.
Har polisen inga vittnen som sett sexköparna?
Det är nu det visar sig att det faktiskt finns vittnen – polisen har bara inte frågat dem.
Vi lämnar fostermamman och åker vidare mot ett hus mitt bland industri- och företagsfastigheter i ett område av stadsdelen Fosie. Det var här, i ett barackliknande hus, som den 17-åriga ”kompisen” bodde tillsammans med sin mamma. Det var här hon sålde 14-åriga Anna.
På parkeringsplatsen utanför träffar vi två män. De bor i samma hus och är, visar det sig, båda vittnen till sextrafiken.
– Vi larmade socialtjänsten eftersom det var väldigt stökigt i hennes lägenhet och här utanför. Det var vilda fester och det kom en massa bilar med killar som sprang ut och in.
De två grannarna har alltså signalement. De har sett gärningsmännen. De har sett deras bilar. De säger att de har larmat socialtjänsten.
Har de blivit förhörda av polisen?
– Nej, nej, det är ingen som pratat med oss.
Polisens utredning är hemligstämplad. Men Aftonbladet får genom hovrätten ut delar av förundersökningsprotokollet.
Där framgår att en av de dömda, den 19-åriga kvinnan, med ingående uppgifter pekar ut flera av sexköparna. Bland dem finns en butiksägare, en restaurangföretagare och en taxichaufför.
Åklagare i fallet är Ulrika Rogland vid Malmö åklagarkammare.
När vi upplyser henne om de ohörda vittnena till sextrafiken vid lägenheten blir hon först tyst.
– Jag visste inte att det fanns några ytterligare vittnen att höra.
Varför har ni inte hört dem?
– Jag vet inte, sådant här ska alltid kollas. Jag vet inte var det brustit.
Vad innebär detta för utredningen?
– Det kan helt klart ha betydelse och vi vill gärna komma i kontakt med dessa personer.
Hur ser du på gärningsmännens utpekanden av sexköpare?
– Det krävs mer än ett utpekande. Vi har haft ett par, tre personer inne på förhör men det har saknats bevisning.
Du har tidigare sagt att det saknats resurser i utredningen. Vilken betydelse har det haft?
– Det som händer när det saknas resurser är att det blir längre handläggningstider. Då kan man missa saker.
Hade ni tagit sexköparna med ytterligare resurser?
– Det är svårt att säga, men möjligheten hade troligen varit större.
Vilken betydelse har det haft för utredningen att många av de inblandade är romer?
– Det som påverkat utredningen är att en av flickorna som dömdes inte velat prata så mycket, de har ju sin egen domstol. Det är ett problem som vi har med alla hederskulturer och jag tror att det handlar om att försöka skapa förtroende.
Vi går genom trappuppgångar med falnade väggar och golv som luktar urin.
Det här är romernas Malmö.
Offer, föräldrar, släktingar och vänner i det här fallet är med några få undantag romer. Det är också 19-åringen som låg bakom sexhandeln. De inblandade bor i slitna lägenhetshus i stadsdelarna Fosie och Rosengård. Det är en sluten värld där många vittnar om ett stort utanförskap. Kanske är det inte en tillfällighet. Enligt svenska integrations- och jämställdhetsdepartementet är romer år 2010 fortfarande en utsatt grupp i det svenska samhället. Diskrimineringen är stor.
Det är här vi söker svaret på hur en 14-årig flicka, i tre månader, kan säljas av sina kompisar till uppemot 100 män.
På telefon når vi till slut den 17-åriga kvinna som pekats ut som mest drivande i sexhandeln med den 14-åriga Anna.
– Jag har ingenting att säga, säger hon.
I förhör erkänner hon dock sin inblandning i koppleriverksamheten – men säger:
– Ingen tvingade henne till någonting.
Hon får frågan om varför Anna ställde upp. Utan betalning.
– Jag vet inte. Hon var säkert rädd eller någonting, svarar 17-åringen.
Några kvarter bort bor den 19-åriga vännen som också dömdes för koppleri. Hennes mamma öppnar dörren. Hon vill inte svara på frågor om dottern.
– Jag har ingen syster, säger en av hennes bröder.
Det visar sig snart varför han säger så. Den 19-åriga kvinnan dömdes i tingsrätten till skyddstillsyn med samhällstjänst och ett brottsförebyggande program.
Men det hårdaste straffet kom senare.
– Hon är utesluten ur familjen, säger en annan av hennes bröder.
Domstolen kallas Kris. Det är romernas egen domstol med befogenhet att utesluta en person ur den egna gruppen.
19-åringen har trots sin låga ålder ett digert brottsregister med allt från snatteri till narkotikabrott och misshandel. Men koppleribrottet, där 19-åringen sålde en flicka från sin egen folkgrupp, blev för mycket. Hon klassades som ”marime” – oren – det strängaste straffet en rom kan få.
Medan vi går runt i husen står det snart klart att många tidigt visste vad den 14-åriga flickan blev utsatt för. Långt innan fallet hamnade på polisens bord larmades släktingar av 14-åringens syster. Till och med 19-åringen som sålde Anna larmade till slut.
Så här skriver tingsrätten:
”Hon tog också kontakt med målsägandens mamma och mormor och sa till dem att målsäganden höll på med dumma saker, men de brydde sig inte om det och därför fortsatte allt som tidigare.”
– Hennes släkt kände till det. Men i de här kretsarna håller man sådant här inom familjen. Man talar inte om det, säger fostermamman, som själv har romsk bakgrund.
– De tycker inte att de har något att vinna på att vända sig till myndigheterna. De är inte accepterade i samhället och det vet de om.
Thomas Pettersson, advokaten som försvarade 19-åringen, beskriver en sluten värld.
– Man är rädd för att inte bli trodd, att det man berättar ska få negativa konsekvenser för en själv.
– Det här handlar om subkulturer i det mångkulturella samhället som står helt och hållet utanför och där det finns en stor misstro mot myndigheter. De här flickorna lever i en värld som är milsvida från den som de flesta svenskar känner till.
Fotnot: Anna heter egentligen något annat.
Det finns uppemot 20 miljoner romer runtom i världen. De flesta i Europa. Men uppgifterna är osäkra eftersom romerna har en historia av utanförskap. Av rädsla för förföljelse har de inte velat registrera sig eller döljer sin etniska identitet.
I Sverige bor uppåt 50?000 romer inklusive resande. År 2000 blev de erkända som nationell minoritet och fick rätt till undervisning på romani.
Enligt Diskrimineringsombudsmannen, DO, drabbas romer i Sverige fortfarande av fördomar och diskriminering.
Romerna utvandrade från Indien någon gång under 900–1000-talen. Benämningen zigenare fick de troligen när de kom till Grekland på 1300-talet, från det nygrekiska ordet atsinganos – ”de som inte vill ha kontakt med någon”.
Romerna blev snabbt ifrågasatta och förföljda i sina nya länder på grund av distansen de markerade till värdlandets folk. Detta kulminerade under andra världskriget då nazisterna såg dem som en mindervärdig ras som skulle utrotas.
Källa: NE, DO, Integrations- och jämställdhetsdepartementet
Tusentals människor runtom i landet upprörs över fallet med de omplacerade barnen.
I går uppvaktades socialens ledning med en 2 000 lång protestlista emot kommunens behandling.
Detta har hänt
I oktober förra året omplaceras två fosterbarn, fyra och fem år gamla, på ett kuppartat sätt, när fostermamman lämnar dem för några timmars umgänge med den biologiska modern. De har bott nästan hela livet hos samma fosterfamilj.
Kommunen försvarar den extrema åtgärden och hävdar att fosterfamiljen smutskastat den biologiska modern och därmed försvårar en återförening. Anklagelsen tillbakavisas av fostermamman.
17 mars får socialnämnden svidande kritik av Socialstyrelsen för sitt agerande. Socialnämnden har inte beaktat barnens bästa, enligt Socialstyrelsen.
18-åriga gymnasieeleverna Christina Nordkvist och Elin Kullberg startade Facebookgruppen Protest mot psykisk barnmisshandel utförd av socialen! som på kort tid fått nära 2000 anhängare.
I går överlämnade de namnlistan och fick en frågestund med socialnämndens ordförande, Owe Eglinger (S), och socialchefen Henry Freij.
Men de var lätt besvikna efteråt. Något direkt svar om varför Marks kommun akut omplacerat två små barn gavs inte.
– Det var kul att få höra vad de sa, men det kändes inte som några bra svar. De sa emot sig själva flera gånger, exempelvis att de inte tillät vissa saker och ändå gör de så ändå, säger Christina Nordkvist.
Tidigare har liknande protestlistor bland skolelever och via internet samlat nära 1700 namn från hela landet.
Som BT berättat har kommunens hantering av de två små barnen fått svidande kritik från Socialstyrelsen. I går vidhöll ledningen att man brustit vad gäller dokumentationen av ärendet, men i övrigt agerat rätt.
– Jag tycker inte man tagit åt sig av kritiken. En annan stor brist är att de är så luddiga och gömmer sig bakom sekretessen, säger Elin Kullberg.
Ett klart besked gavs dock. Fostermamman har flera gånger nekats träffa företrädare för socialförvaltningen efter omplaceringen av barnen.
Nu lovar Henry Freij via BT att hon är välkommen på besök.
– Vill hon ha ett möte får hon givetvis det.
Den 11 maj ska socialnämnden fatta beslut om svar på Socialstyrelsens kritik. En vecka innan ska en oberoende granskare gå igenom kommunens handläggning av det aktuella fallet.
Christina Nordkvist och Elin Kullberg kommer att arbeta med barns rättigheter som projektarbete i skolan nästa år, med Mark som exempel.
– Vi kommer använda svaren från Mark och jämföra med andra socialtjänster, och kanske ta det ännu högre upp.
– Via Facebook har vi kommit i kontakt med flera andra som är rädda för socialtjänsten, därför vill vi lyfta frågan med utsatta barn.
Magnus Larsson
magnus.larsson@bt.se
Telefon: 0320-20 55 45
http://www.bt.se/nyheter/mark/2000-skrev-pa-mot-kommunens-omplacering-av-fosterbarn(1898989).gm
//
Från fd familjehemsmammans blogg:
Igår var tjejerna nere och lämnade över 1977 alltså nästan 2000 protester. De hade fått en timme på sig att göra det och ställa frågor. Då de kom möttes de av ordförande Owe Eglinger och vice ordförande Mia Magne i socialnämnden och socialchefen Henry Frej.
Det verkade som om de trott att det skulle bli en enkel sak och blev helt överraskade av det media uppbåd som var med. Radio sjuhärad samt 3 tidningar. Först nekade de med hänvisning till att de skulle gett tjejerna särskilda svar. Ena av tjejerna sa : För att de trodde att vi var 17 och dumma eller? Men efter diskussion såg Mia Magné till att de fick komma in. Tjejerna hade sagt att de inte förstod varför då de ändå inte fick eller skulle diskutera annat än allmänna ståndpunkter. Sedan hade ju politikerna sekretess. Det slutade med att de ändå fick följa med in och då möttes de av nästa överraskning. Två pålasta insatta ungdomar som ställde frågor som de lyckades få politikerna att svara på.
Owe målade gång på gång in sig i hörn (inte bara enligt tjejerna utan även journalisterna) och talade om att han inte alls hade åsikten att barn skulle hem till just detta som de arbetar för att de barn som bott hos oss skall hem till. Grodor hoppade ur munnen på honom då han menade att det kunde vara bra att utsätta barn för flera eller många flyttar och att det berodde på familj (tjejerna tolkade in kultur bakgrund) om man skulle acceptera många flyttar. Elin hade frågat så en familj kan flytta många gånger och inte en annan ja det berodde ju på.. Men har du samma syn då det gäller vandalisering kan en familj vandaliserat runt sig och en annan inte. Han borde själv höra hur dumt det lät.
Henry Frej bröt sekretess flera gånger och nämnde namn både på placerande kommun och annat.
Mia talade om att hon inte var påläst då hon nekats insyn men hon har flera gånger gått ut med att hon anser att det hanterats fel. Det var ju även hon som begärt utredning innan det som nu kommit till kom till stånd.
Tjejerna ställde mot väggen i en mängd frågor deras syn på att flytta hem barn till flickor till familjer där någon dömd för sexuella förbrytelser, eller som vandaliserat och anmäls för det eller andra brott. Familjer som flyttar mycket och det var ju inte OK enligt dem och ändå är det precis så de gjort. Den ena tjejen frågade då hur de ställde sig till att handläggarna gick emot dem och skulle/ville flytta hem barn till just en sådan familj. Det fick de inget riktigt svar på.
De frågade hur man som fosterfamilj skulle bemötas om barnen mådde dåligt och fick svaret att då skulle de tas på allvar och det skulle utredas. Om en fosterfamilj bara förväntades lyda order. Nej självklart inte.
”Tjejerna frågade även hur de ställde sig till lagbrott at inte följa lagen runt detta, ja hade Owe sagt det är klart att man inte kan hitta på egna regler varpå en av journalisterna hade replikerat att det har ni ju gjort hela tiden.
De fick även frågan hur Henry Frej kunde gå ut med att vi fosterfamiljen varit illojala mot kommunen och hon ställde frågan om det verkligen går att vara illojal mot en myndighet? Henry kände inte igen det och förnekade att ha sagt något dylikt varpå någon av presskillarna sa att jo det sa du till mig och någon annan backade med att de har du faktiskt sagt till oss också.
Fråga efter fråga som de svarade att de skulle göra tvärtom hur de gjort mot oss och de barn som bodde hos oss. Sedan avslutade Owe med att de ändå trots allt han sagt ansåg att de gjort rätt i just detta fallet och att de inte såg någon anledning att ändra sig.
Radio sjuhärad gick redan efter ca 1 timme ut och talade om att de skulle ta upp ett ärende runt två gymnasie-tjejer som varit och ställt politikerna mot väggen. Inom två timmar kom ett långt inslag med intervjuer både med Lisbeth Pipping och Mikael Thörn på socialstyrelsen. Sedan fylldes på med mötet och intervju med tjejerna. Lyssna själva på
Gunilla berättar om de våldtäkter hon utsattes av präster inom den katolska kyrkan. Vad kommer Gunilla att få från den katolska kyrkan, vars medlemmar både vetat om övergrepp och utsatt henne för övergrepp? Kommer hon att få hjälp och stöd? En ursäkt?
//
Nunnan visste precis vad som hände inne hos prästen.
Ändå lät hon fyraåriga Gunilla bära in matbrickan till hans rum.
Där våldtogs hon av honom – och ibland andra katolska präster.
– Jag vill berätta för att andra drabbade ska inse att de inte är ensamma om dessa upplevelser, säger Gunilla Hodkin, i dag 45.
Våren 1969 var hon fyra år gammal. Hennes mamma arbetade obekväma tider på stormarknaden och pappan bodde i Finland. Därför tillbringade hon och hennes två syskon både dagar och nätter hos nunnorna i Katolska kyrkans kloster i Sverige.
– Vi var där i tre-fyra månader. Det kändes som att vi var där hela tiden. Men så var det ju inte. Tiden gick bara så långsamt när vi var där, säger hon.
I dag är Gunilla 45 år och bosatt i Nya Zeeland. Från tiden som liten flicka på klostret i Sverige finns hemska minnen.
Hon var den fjärde att anmäla om sexuella övergrepp till Katolska kyrkan i Sverige. Och nu vill hon att andra ska få ta del av hennes historia för att fler ska våga träda fram och inse att de inte är ensamma om dessa upplevelser.
– Han (prästen) förgrep sig på mig. Det skedde på flera olika platser, även inne i kapellet, säger hon.
Gunilla Hodkin berättar sakligt vad hon varit med om. Ibland tystnar hon för att samla sig. Ibland kan hon inte stoppa tårarna från att komma.
– Föreståndarinnan på klostret visste om allting. Hon brukade ta med mig till prästen för att jag skulle lämna över mat till honom, och sedan lämnade hon mig där. Hon visste alltid vad han skulle göra.
Prästen hade ibland besök av andra män och präster – tillsammans förgrep de sig på Gunilla.
Våldtäkterna var mycket grova.
– Han fick fri tillgång till mig medan min äldre syster tog hand om min lillebror. Jag var den som var mest sårbar.
I dag känner hon ilska och vanmakt när hon tänker tillbaka på det som hon varit med om.
– Men jag vill att sanningen ska komma fram. Det finns de som tror att 100 000-tals barn varit med om det här, säger hon.
Trots de fruktansvärda övergreppen hon utsatts för, finns det annat i skräckklostret som Gunilla Hodkin är ännu mer upprörd över:
Vanvården som nunnorna utsatte hennes nästan två år gamla lillebror för. Han drabbades av hjärnhinneinflammation, men togs inte till läkare. Sjukdomen tog hans liv.
– Det är det värsta, att han dog på grund av bristande tillsyn ifrån nunnorna och att ingen har hållts ansvarig. Min familj fick aldrig någon stöd eller någon hjälp. Vi har fortfarande inte hört ett ord från Katolska kyrkan, säger hon.
För tio år sedan reste Gunilla Hodkin tillbaka till det svenska klostret.
Hon fick träffa en nunna, som inte var med på den tiden, men som visste om broderns död.
Hon berättade att alla fotografier och all dokumentation från den tiden hade förstörts i en brand och i en översvämning. En del förstördes av prästen själv.
Men i nunnans personliga fotoalbum hittades ett foto på prästen.
– Jag visste med en gång att det var han innan hon talade om det. Hon sa att han hade flyttat till Spanien. Och att han sedan hade dött något år senare, men vad han hette vet jag inte.
Flickan och hennes mamma kom till Sverige 2002 och var asylsökande. De lärde då känna 37-åringen, även han asylsökande, på ett vandrarhem där flera familjer hade placerats. Vänskapen med mamman övergick i en kärleksrelation och med tiden flyttade de tre vidare runt till andra städer. 37-åringen blev flickans styvpappa. Samtidigt levde dottern ett dubbelliv som hon inte vågade eller fick berätta om. I sex års tid våldtog den 37-årige mannen sin minderåriga styvdotter regelbundet på olika bostadsadresser i Stockholm och flera av övergreppen skedde även helt öppet på offentliga platser i centrala Stockholm. Det handlar om minst 200 vaginala samlag och andra sexuella handlingar bestående i s.k. orala och anala samlag.
Övergreppen skedde under en period dagligen efter att hon slutat skolan. Det var flickan själv som i början av året ringde polisen och berättade vad hon varit med om. Styvpappan filmade när han hade sex med flickvännens minderåriga dotter. Enligt flickan hotade han att publicera dem på internet om hon berättade om övergreppen.
Gärningarna har skett under tiden våren/sommaren – efter den 1 april – 2005––2010-01-22 i 37-åringens bostad i Akalla, i målsägandens bostad i Hallonbergen, i målsägandens bostad på Rusthållarvägen i Sollentuna, i 37-åringens bostad på Granövägen i Södertälje, i målsägandens bostad på Amorgränd i Sollentuna, i trapphus på Klarabergsgatan i Stockholm, i trapphus i andra Hötorgsskrapan på Sveavägen i Stockholm, i skogsdunge nära Huddinge Centrum, i skogsområde i Tullinge samt på andra platser i Stockholms län.
Första gången 37-åringen hade samlag med henne var i Hallonbergen. Han sa att hon var en hora och att hon inte var oskuld.
37-åringen tog kontroll över henne fysiskt och psykiskt. Han sa åter att hon var en hora, att hon låg med andra i skolan och att ingen skulle tro henne. Han sa även att hennes mamma var en hora. Hon undvek att säga ifrån eller säga emot eftersom det då bara blev värre och sade värre saker. Hon blev isolerad från kompisar och kunde inte leva normalt. Han skaffade videotelefoner till dem båda och kunde på det sättet kontrollera var hon befann sig genom att befalla henne att filma sin omgivning.
Senaste gången var den 22 januari 2010, en fredag. Det skedde i Hötorgshuset på sjätte våningen, i trappupp-gången. 37-åringen fick utlösning men eftersom ett larm gick så blev de tvungna att avsluta och utlösningen hamnade på golvet istället för som annars i en servett eller på hennes rygg. 37-åringen ville även att hon skulle filma när hennes kompis duschade. Han sa att om hon inte gjorde det skulle han publicera bilder på henne från filmerna i hennes skola. Ibland kunde det hända att hon sa snuskiga saker bara för att det skulle bli snabbare överstökat. Till slut orkade hon inte mer och ringde till BRIS och sedan till polisen.
För mer information: http://politisktinkorrekt.info/2010/04/26/styvpappa-valdtog-200-ganger-fick-8-ars-fangelse/#more-39038
Torsdagen 15/3 anmäldes till polisen i Hultsfred att en 11-årig flicka blivit våldtagen vid sjön Hulingen. Flickan fördes vid tillfället till sjukhus för undersökning, men uppgavs inte fått några fysiska skador. Polisen hade initialt inga spår efter gärningsmannen, men hade gott hopp om att få tag på den skyldige.
Måndagen 19/4 grep så Oskarshamns-polisen en misstänkt gärningsman i Hultsfred. Han var inte känd av polisen sedan tidigare, men mycket resurser har under helgen lagts ner på att försöka identifiera och spåra gärningsmannen.
Vi har haft en väldigt bra bild över hur mannen såg ut, och tack vare denna detaljerade beskrivning har en person kunnat gripas, berättar polisens informationsansvarige, Ulf Karlsson.
Den misstänkte mannen är i 20-årsåldern och hemmahörande i Hultsfred. Han greps vid 20-tiden på måndagskvällen i centrala Hultsfred. Mannen nekar till händelsen, men polisen har inledningsvis haft svårt att hålla fullständiga förhör då man saknar tolk som talar mannens modersmål.
På brottsplatsen invid Strandpromenaden i Hultsfred har polisen säkrat vissa spår. Dessa har nu skickats iväg till Statens Kriminaltekniska Laboratorium för analys. Man börjar också få en något så när klar bild över vad som hänt.
Idag häktades på sannolika skäl den misstänkte våldtäktsmannen. Häktningsförhandling skedde i Kalmar Tingsrätt och begärdes av kammaråklagare Ulrika Grenerfors. Den misstänkte gärningsmannen nekar.
Den häktade är XXXXX XXXXXX, född 1988, saknar folkbokföringsadress.
http://politisktinkorrekt.info/2010/04/22/man-haktad-for-valdtakt-pa-11-aring/