Pia tycker och tänker

| januari 31, 2010

Jag fann följande inlägg på en blogg, som innehas av Eva-Britt Dahlström.

Jag väljer att inte skriva om inlägget, utan låter de kloka orden tala för sig själva. TACK, Eva-Britt för att jag fick låna ditt inlägg till min blogg. /Pia

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1651&blogg=39092

Alla säger att vi måste låta barn göra sina röster hörda men …….

vad blir konsekvenserna av deras berättelser?

Givetvis tänker jag på de barn som berättar om misshandel och/eller sexuella övergrepp från en av eller båda sina föräldrar. Vad gör vi med deras berättelser?

Väl medveten om att även mödrar begår övergrepp eller att det finns föräldrar av båda könen som kan vara psykiskt sjuka, koncenterar jag mig medvetet på de situationer där det just idag pågår tvister där barn gång på gång berättar om övergrepp från pappor.

Är det en av föräldrarna som är misstänkt förövare och den andra föräldern tror på sitt barns berättelse är trenden oftast idag att just den förälder som tror på sitt barn själv blir anklagad för att vara psykiskt sjuk och den som har manipulerat sitt barn att berätta osanna historier.

Just för att barnens berättelser när allt annat är uttömt utmynnar i vårdnadstvister som är konsekvensen av att den förälder som tror på sitt barn vill skydda barnet från ytterligare övergrepp tyvärr oftast innebär att vårdnaden helt går över till den misstänkte förövaren trots att barnen protesterar och trots att barnen gång på gång har berättat om både misshandel och/eller sexuella övergrepp.

Idag , just nu pågår ett inte litet antal fall där mödrar är välutbildade och tills vårdnadstvisterna började har haft god ekonomi och där de för att de tror på sina barn blir anklagade för än det ena än det andra. Det finns knappast någon advokat som inte är medveten om att just de här vårdnadstvisterna betingar ett mycket högt pris för den mamma som vill skydda sitt barn från fortsatta övergrepp.

Ofta säger man att det är kvinnorna som anklagar sina ex för misshandel och sexuella övergrepp på sina barn- det vill jag starkt ta avstånd ifrån.

De för sina barns talan och det oftast till ett mycket högt pris. De här kvinnorna vet att det är mycket troligt att de förlorar vårdnaden om sina barn- ändå kämpar de för att om möjligt rädda sina barn från fortsatt förnedring.

Det som är signifikativt är att det från början oftast är så att myndigheterna tror på barnens berättelser och givetvis på kvinnorna.

Sedan inträffar det makalösa att männen när de börjar förstå varåt det lutar tar kontakt med enstaka så kallade psykologer och vips så har dessa vänt på kuttingen och nu är det plötsligt mödrarna som är förövare som gör så att barnen tar avstånd från den förut misstänkte förövaren och som bör betstraffas med noll umgänge samt att vårdnaden överförs till den förut misstänkte förövaren. Jag behöver väl inte säga att de här männen ofta har inkomster i miljonklassen.

Vad det handlar om? Jo, PAS och PAD så klart. Som inte finns i Sverige, men som ändå en del så kallade psykologer åker runt i Sverige och föreläser om.

 Just nu tänker man föreläsa för domstolarnas anställda. Förut har man vänt sig bland annat till socialtjänsten.. Nästa föreläsning planeras visst till den 23 mars 2010.

Det som är signifikativt för de här föreläsarna är att det alltid enligt dem är mamman som är den manipulativa förövaren som har förmått barnet att ljuga. De här föreläsarna har aldrig stött på ett barn som talar sanning och påstår att när ett barn tar avstånd från pappan har det alltid blivit påverkade av mamman. Det är här jag menar att allt prat om att låta barn bli hörda klingar oerhört falskt när samhället inte tar konsekvenserna av vad barnet berättar utan låter enstaka psykologer gå emot all den expertis som förut tagit barnens parti.

Just nu finns det barn som gång på gång har berättat om misshandel och övergrepp, det finns tydliga utredningar från bland andra BUP – kliniker och polisförhör, som talar för att det barnen berättar är sant, men när så dessa såkallade psykologer som förespråkar PAS och PAD kommer in, ställs allting på ända och den förälder som tror på sitt barn blir istället anklagad för att vara förövare och lida av PAS, PAD.

De här så kallade psykologerna kallas på männens begäran in som sakkunniga i domstolar och har ibland inte träffat varken mödrarna eller barnen. Ändå är de tvärsäkra på att mödrarna är sjuka förövare som påverkar barnen att ta avstånd från papporna för att de har manipulerat barnen att ljuga oavsett de utredningar av annan expertis som finns.

Det har framkommit uppgifter om att dessa psykologer tar allt ifrån 50 000 kronor till 200 000 kronor för en så kallad vårdnadsutredning. Ja , inte vet jag mer än att de här personerna har privata firmor.

Det man kan se i deras presentationer av sig själva är att någon kallar sig för doktor och den som inte är insatt kan knappast veta att just den personen ifråga inte har doktorerat i psykologi utan på socialdemokraternas historia.

En av de andra säger att han är utbildad psykolog med lång klinisk erfarenhet när han faktiskt bara har någon enstaka kurs i psykologi och som någon sa: Det har jag också och den kursen ger precis så mycket att jag kan bli riktigt farlig om jag använder mig av den.

Det är inte trovärdigt att alltid misstro både barn och deras mödrar som de här psykologerna gör och det som smärtar allra mest är att de barn som har berättat inte blir trodda utan man helt negligerar deras berättelser.

Att bli tvingad till umgänge med den som har förgripit sig på en eller bli tvingad till att ha relationsskapande övningar med sin förövare övergår mitt förstånd. Sedan är det naturligtvis alltid lättare att komma undan om man kan anklaga den förälder som tror på sitt barn än att faktiskt kunna inse att det barnet har berättat om är sant.

Så mitt jobb som politiker är och har varit att se till att barnen inte bara blir hörda och lyssnade på utan att vi i samhället också tar konsekvenserna av det vi får höra.

PAS och PAD har inte på något sätt visat att de företräder barnen.

När baktaleriet av mig pågick som värst fick jag ett anonymt sms där det stod: Sanningen kommer alltid fram. /Eva Mitt svar blev: Ja den gör ju det som väl är.

Så låt oss hoppas att det inte tar alltför lång tid innan dessa sanningar kommer fram och att det barn berättar inte stannar vid deras berättelser utan att vi tar konsekvenserna för att ge dessa barn en chans till upprättelse och trygghet.

Hälsar Eva-Britt


Publicerat i Uncategorized

Kommentera »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: