Pia tycker och tänker

Hur kan det vara möjligt? | februari 13, 2010

I går talade jag med en mycket upprörd väninna. Jag vill dela det hon berättade för mig med er. Kollegan är den person som det handlar om, kollegans fd partner kallas för partner.

På hennes arbetsplats, en skola, började en person att arbeta för en handfull år sedan. Nästan direkt började flera i personalen att märka ett udda beteende. Personen sa och berättade gränslöst om olika händelser, tankar, funderingar, reflektioner till både personal och barn.  Barnen klagade hos rektor, kolleger talade med rektor. Av någon märklig orsak fick personen stanna kvar. Ingen vet egentligen varför.

För en period sedan berättade personen att h#n skulle separera från sin partner. Orsaken var att partnern tröttnat på att h#n hade kontakt med andra vuxna, sökte sexpartners, tittade på porrfoton samt filmer. Partnern hade kommit på min väninnas kollega.

En dag kom inte kollegan till jobbet. När arbetskamraterna började efterfråga kollegan hos rektorn blev det bara tyst. Någon ringde till slut hem till personen för att höra vad som hänt kollegan. Partnern till kollegan svarade. Det som framkom under samtalet var hemskt. Kollegan var i häktet och förhördes av polisen pga misstänkt våldtäkt på de egna barnen. Barnen hade berättat för både sin förälder och skolpersonal vad de blivit utsatta för.

De mycket oroande nyheterna slog ned bland kollegerna som en stor chock. Rektorn vägrade att besvara personalens oroliga frågor om kollegan blev förhörd även för våldtäkt på något barn i skolan.

Efter en tid släpptes kollegan ur häktet. Det fanns inte tillräcklig bevisning för åtal. Barnen hade inte blivit utsatta så att det lämnade medicinska spår. Däremot var de och är psykiskt mycket illamående. Deras berättelser har av psykologer bedömts som trovärdiga.

Partnern berättade för en arbetskamrat till min väninna att det som har varit oerhört bra är kontakten med socialtjänsten i den kommun som barnen och partnern är skrivna.

Socialtjänsten tog kontakt med partnern och startade en utredning medan kollegan satt häktad.  De gjorde, efter en ordentlig utredning som innefattade samtal och svar på bedömningar  från olika personer, myndigheter och läkarvård att barnen skulle få börja ha kontakt med sin förälder dvs kollegan så snart det ansågs av BUP vara lämpligt. Kontakten skulle ske under ett fåtal timmar med kontaktperson som var tvungen att vara med under hela tiden. Man hade gjort en mycket grundligt riskbedömning utifrån de fakta som fanns, man lyssnade på BUP och andra som träffat barnen, men främst lyssnade man på barnen.

Arbetskamraterna hade kontakt med partnern så att de visste att kollegan blivit släppt. De frågade rektorn vad som skulle ske framåt med tanke på vad partnern berättade. De fick svaret att kollegan skulle komma tillbaka. Veckan efter frisläppandet kom kollegan till arbetet med barnen och återinträdde i tjänst som vanligt.

Här finns en person, som inte får träffa sina egna barn utan kontaktperson pga vad barnen berättat. Socialtjänsten har uppmärksammat att kollegan har ett gränsöverskridande sätt både verbalt och fysiskt mot sin omgivning. Samma person får på sin arbetsplats arbeta med barn, vara själv med dem, ha undervisning enskilt med dem. Allt utan någon som helst övervakning.

Hur kan detta vara möjligt?


Publicerat i Uncategorized

Kommentera »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: