Pia tycker och tänker

Södertäljeflickan | februari 25, 2010

Jag har flera gånger läst Birgitta Allmos bok om Södertäljeflickan.

Varje gång har jag förundrats, förfärats och mått illa över hur den proffsiga vuxenvärlden agerar. Det fanns säkert flera människor som ville flickans bästa, men även de som motarbetade flickan av skilda orsaker. Tydligt framgår att det fanns vuxna som tyckte att det hemska som flickan berättar är FÖR hemskt, så det inte kan vara sant. Lika tydligt framgår att det bland de som skulle arbeta FÖR flickan fanns människor som var inblandade i de krettsar som flickan blivit utsatt för övergrepp i.

Då, när upplysningarna kom ut i boken blundade nog ännu fler människor. Det kunde väl inte vara så att det fanns proffs som utnyttjade försvarslösa människor? Nu, när våra ögon öppnats iom ”Kapten Klänning” och andra poliser som tagits för barnporrinnehav, kanske fler vågar tänka tanken: Bland de som ska skydda barn och värna dem finns det människor som är köpta, som utnyttjar barn, som själva är inblandade.

Idag framkommer allt tydligare hur personer i ALLA samhällsklasser, ALLA yrken utnyttjar barn. Det framkommer tydligt att de människorna känner varandra, stöttar varandra och håller varandra om ryggen. 

Birgitta Allmo har i sin bok tydligt visat på hur utsatt barnet är inför vuxenvärlden. En värld som inte orkar ta till sig allt det hemska ett barn varit med om. En värld som inte har förmåga att tolka barnet, se barnet och lyssna till barnet.

Följande text är hämtad från en blogg som ni kan finna här: http://suspicio.wordpress.com/

TACK för att jag fått lov att ta texter från er blogg och sprida vidare!/Pia

VEM VÄRNAR SKÄNDADE BARNS YTTRANDEFRIHET?

”På kort tid har vi kunnat följa aktuella rapporter om osannolika övergrepp mot barn i och utanför Sverige. Flera med ond bråd död. Rubriker om barnporrtillslag skildrande penetrerade spädbarn och barnsexhandel, pockar på vår uppmärksamhet. Måtte myndigheters arbete leda till hållbara bevis och fällande domar. Nu får det vara nog. Detta handlar om verkliga människor!

Många har sett, förstått och valt att agera. Anmälningarna ökar. Kunskap om utsatta barns villkor sprids. ”Experter” får stor plats i det offentliga med sina teorier. Vilken plats ges åt utsatta barns unika kunskaper?

Alltför många värjer sig ändå räddhågset likt de tre aporna, som inte vill höra, se, eller tala. Inte ens försöka förstå villkor och konsekvenser för kränkta barn med motivering ” Hu, så hemskt, sånt klarar inte jag.” Formellt förfasar man sig men vägrar ta ställning. En attityd som helt är kopplat till vuxenperspektiv.

Mänskligt, ja! Men hur ska ett utsatt barn orka bära, än mindre berätta, när vuxna vägrar att lyssna eller ens försöka förstå? Barnet är den enda som inte kan värja sig eller välja bort.

”Ni svenskar, ni sjunger i kör ni” fick jag som tänkvärd kommentar när jag berättat om mitt sångarengagemang. Har inte kunnat släppa tanken på symboliken. Är den bilden av oss sann? Vågar vi inte göra vår stämma hörd utan dirigent? Är vi så beroende av att andra instruerar oss att vi inte litar på vår egen känsla och förmåga. Att vi hellre överlåter obehagligheter till andra?

Redan under 80-talet yttrades med all önskvärd tydlighet, oro över ökad barnsexhandel, trots förbud mot barnpornografi. Man insåg att sexuella övergrepp vare sig det är pornografi, prostitution eller incest hemma, är delar av samma faktum och hör nära ihop. Man talade om sexturism till Sydostasien som saluförde barn som speciell attraktion.

Enligt Internationella Demokratiska Advokatförbundet, sköttes barnhandeln av maffiastrukturer med nätverk över världen. ”Primörer” (2–4-åringar) salufördes på vissa lyxbordeller. Lansering av ”snuff-movies” (filmade lustmord) pågick. 85 procent av USA:s barnpornografi kom från Danmark, Holland och Sverige.

Vuxensamhällets reaktioner beskrevs som tystnad, hjälplöshet, vanmakt och förträngning.

När lär vi oss? Hur reagerar vi i dag inför vidriga fakta om sadistisk barnsexhandel? Skjuter vi hellre budbäraren än tvingas inse verkligheten?

 Vem tjänar på att vi håller oss på en blåögd nivå? Finns synsätt och intressen som vill hindra allmän kunskap och attitydförändringar kring detta?

Frågan formar sig också om medias makt och ansvar. Vi grundar väl oftast vårt synsätt på det vi läser, ser och hör i media oavsett om det är sant eller falskt? Är det ens möjligt att ändra en åsikt man fått via mediabrus?

Vill man manipulera i propagandasyfte finns verksamma metoder. Ibland kan vi se prov på det i debatten. Splittra. Skylla ifrån sig. Ta kontroll över debatten. Byta fokus och definiera om problemen. Ifrågasätta lagar och normer. Försvara kritiserade idéer och handlingar, för att skapa osäkerhet. Minimera och bagatellisera. Upprepa lögner tills de tycks övergå till sanning. Skaffa hållhakar och hota. Framstå som missförstått offer. Skapa utrymmesbrist för andras åsikter och kunskaper.

En debatt i en kvällstidning nyligen är ett exempel. Utgångspunkt var den så kallade Grooming-lagen, ett lagförslag som uppkommit av att flera tusen svenskar dagligen kontaktar barn på internet med sexuella syften. Svenska Ecpat, som för vissa tycks lämna alltför störande fakta om organiserad barnsexhandel och utsatta barns lidande, fick här gestalta budbärare med rätt att ”skjutas”.

Men vem hävdar att vi måste låta oss duperas av förnekelse, halvsanningar och illusioner?

Kulturskapande yttrandefrihet leder tveklöst till ökad kunskap och makt att förändra. Men vems yttrandefrihet är det vi talar om? Det utsatta barnets?”

Birgitta Allmo Aktuell med boken ”Vem vågar tro på ett barn – Södertäljeflickan och verkligheten”

Ovanstående artikel är från 30 maj 2008. Kan även läsas här http://www.birall.se/artikeln-lt-30-maj-2008.htm .

En mycket intressant artikel som i allra högsta grad är aktuell även idag. Sexualbrott mot barn ökar i omfattning, både i Sverige och internationellt. Den sexuella exploateringen av barn ökar i lavinartad fart. Med detta som bakgrund vore det önskvart om den ”proffessionella världen” kunde vara mer röststark men framförallt synas mer i den offentliga debatten och stå upp för sin kunskap och sina forskningsresultat i ämnet.

De som försöker föra en debatt eller diskutera ämnet blir tämligen ofta nedtystade och hur ska vi någonsin kunna nå ut och komma tillrätta med problemet om inte fler står upp med sin kunskap? Varför ser man så få ”stå upp” för sina studier, forskning och vetenskapliga resultat. Resultat och kunskap som dessutom bevisar på vilka katastrofala konsekvenser sexuella övergrepp på barn kan få samt hur vanligt förekommande det är.

Om det är några som kan föra de skändade och nedtystade barnens talan så är det domare, åklagare, forskare, jurister, advokater, sjukvårdspersonal, psykiatrin, socialtjänsten, polisen, hela rättsväsendet, engagerade och kunniga politiker, ideella organisationer, större etablerade organisationer. Ja i princip alla som till vardags kommer i kontakt med det här enorma problemet och är medveten om att utsatta barn och de brott de utsatts för tystas ner. Ni finns men varför hörs ni inte? Är ni lika nedtystade som de offer ni mött, hjälpt eller forskat om?

 ————————————————————————

Den 7 januari 2010 skrev journalisten Anna Leastadius-Larsson en artikel i Svenska Dagbladet om Birgitta Allmos bok om ”Södertäljeflickan”.

Citat från artikeln i SvD:

/…/Birgitta Allmo, fostermamman som flickan hamnade hos efter att hon rymt från sina föräldrar, beskriver historien i kronologisk ordning baserad på myndigheternas dokumentation, pappans dagboksanteckningar (som flickan ärvde efter hans död) och sina egna och flickans minnesanteckningar. Pappan är å ena sidan uppslukad av sin oskuld och kamp för upprättelse. Flickan berättar i sin tur allt eftersom minnena kommer tillbaka om allt värre övergrepp.

När fallet refereras till i media verkar det ofta som att hela utredningen, och domen mot pappan som gav honom ett femårig fängelsestraff, byggde på fragmentariska minnesbilder från flickan. Enligt Allmos bok pekade hon ut faktiska personer och adresser, uppvisade skador i underlivet och misstankar om incest hade funnits hos vårdpersonal. Hon hade nämligen under hela sin uppväxt sökt vård för diverse olika problem. Ett tyst rop på hjälp?

Barn som utsätts för övergrepp inom familjen blir idag ofta dubbla offer. Först för själva övergreppet. Sedan för en vuxenvärld som för det första helst inte vill se och veta.

– Dom såg, men de ville inte förstå, sa en pojke som under många år blivit misshandlad av sin pappa när vi i en TV-dokumentär bad honom förklara omgivningens tystnad.

Och om de tar mod till sig, som Södertäljeflickan, ställer myndigheterna krav på att barnet ska uppföra sig och kunna berätta på vuxnas vis. Det kan de inte. Barn ser inte världen ur vuxna ögon, de uttrycker sig annorlunda och blir därför misstolkade.

Den tonåriga Södertäljeflickan hånades således i rättssalen och media som sexfixerad mytoman (försvaret la fram teorier om att hennes skador kom av att hon som barn onanerade med kvastskaft). Idag är hon vuxen, lever med skyddad identitet och har mot alla odds byggt upp ett nytt liv./…/

Läs hela artikeln här: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/utsatta-barn-ar-dubbla-offer_4052465.svd

————————————————————————————

Tack till Birgitta Allmo och alla andra som fortsätter sprida kunskap genom utbildning och föreläsning i frågor kring sexuella övergrepp på barn. Tack Anna Leastadius för din suveräna artikel! Det finns många kunskapsspridare och det blir allt fler. Ni är verkligen modiga och ni behövs! Tack för att vi fick lägga ut artikeln. Till er som ännu inte läst boken: gör det! En av de bästa böckerna i sin genre. Hemskt jobbig eftersom den handlar om ett autentiskt fall men det ger verkligen värdefull kunskap och framförallt så förstår man lite bättre varför somliga försöker tysta ner den.


Publicerat i Uncategorized

Kommentera »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: