Var finns barnens rätt att bli lyssnade till?

Barn har rätt till riskbedömningar!

Idag finns, som jag skrivit tidigare, många barn som är i händerna på föräldrar som barnen berättat förgripigt sig på dem. Ingen lyssnar till barnens historier. De är oväsentliga.

Myndigheterna ser inte till vilka risker barnen löper när de tvingas till boende hos personer som har blivit anmälda för sexuella övergrepp på barn, eller där barn har uppvisat mycket märkliga underlivsbesvär så snart föräldern haft ensam tid med barnet, inte heller ser man allvaret i att personer får vara själv med barn om de haft fullt med foton på  nakna barn i utmanande ställningar i sin dator och där personerna själva erkänt att de onanerat till fotona. Man tar inte på allvar att det förekommer hot om våld från en av föräldrarna mot den andra, inte heller om hoten förekommer från utomstående mot någon av föräldrarna. Man lyssnar inte heller till barn som regriderar vid umgänge, som återkommer med märkliga skador efter umgänge eller som mycket kraftfullt säger: jag vill inte ha pappas snopp i munnen.

Var finns barnens rätt att bli hörda och sedda?

Var finns riskbedömningar värda namnet?

Ett ärende jag har följt sedan länge handlar om två små barn. Jag har tagit mig friheten att ta kopia från sidan där man beskriver situationen samt länk till densamma.

Socialtjänsterna i två kommuner gör två helt separata bedömningar!

Hur kan det vara möjligt att barns skyddsaspekter ska styras av vilken kommun eller vilket område vårdnadshavarna väljer och vilken socialsekreterare kommunen har?

I nedanstående fall är det oerhört tydligt att barnens röster inte blir lyssnade till. Deras reaktioner lyssnar man inte till. Man tar ingen som helst hänsyn till barnen.

Det mest makabra är dock, man gör ingen som helst riskbedömning värd namnet!

Tyvärr, är det något som som existerar i Sverige, idag – barn har rätt till riskbedömningar värda namnet där fakta vägs in, där barnens berättelser vägs in – men många socialsekreterare gör inte vad de har skyldighet att göra.

Varför?

//

Bakgrund

Barnen omhändertas från början med polishjälp. Det var tre pojkar som efter flera försök i ett flertal kommuner skulle omhändertas.

Det är dessa två minsta som nu kränkts av Marks kommun.
Den minsta pojken hittas i en garderob, han är ett år och kan inte ens sitta själv. Han kunde inte kan rulla från mage till rygg eller tvärtom. Han drog saker till sig med benen och viste inte vad man gjorde med en sked. Han hade ingen anknytning till någon utan vem som helst kunde ta honom.
Flickan skulle först inte omhändertas men då man såg vilket skick hon var i blev det omedelbart omhändertagande på henne också. Hon var fyra vekor för tidigt född och i så dålig kondition att man inte tror att hon skall överleva helgen. För infektionskänslig för att ens tas emot på sjukhus. Den mängd mat hon skulle ha under ett dygn fick hon varannan timme under tre dygn innan hon var uppe i rätt vätske-nivå igen.

Den biologiska mammans situation

Mamman är diagnostiserad med en lätt utvecklingsstörning.

De två minsta barnen placeras i samma fosterhem. Där har de växt upp nu under fyra år. Modern har i rätten menat att hon inte klarat av barnen då främst pojken skulle vara som hon, utvecklingsstörd. Han är utredd och i utredningen kom man enbart fram till att han vara under stimulerad. De har växt upp till två lugna trygga och harmoniska, De har en väl fungerande vardag, En utredd och godkänd familj, en familj som behandlar dem som sina egna och inte gör någon som helst skillnad på barnen i familjen. Det finns ett bra nätverk med släkt som accepterat barnen som en del i familjen. Många kompisar och flera stimulerande hobbyaktiviteter.

Mamman har nu gift om sig med en starkt kriminellt belastad man. De får ytterligare två barn. Den ena omhändertas då han är tio minuter. Den nye maken, en man med 10 sidor i brottsregistret. Därutöver bl.a. tre anmälningar om incest, sex för våldtäkt , han är dömd för sexuellt utnyttjande. Tre besöksförbud, och han har misshandlat sin förra fru och sin dotter som han bara, vad vi vet, har övervakade umgängen med en gång i månaden.
Den biologiska modern och hennes nye man levde under dödshot från hennes familj så sent som 2008. Det förde med sig att tidvis levde i bilen, under, sedan med skyddad adress och hemligt telefonnummer under 2007-2008. 2007 är de även inblandade i knivslagsmål med varandra där mamman knivskär mannen så både ambulans och polis är inblandade. De tas även i en bil med stöldgods och vapen under 2007. Modern döms 2008 för hot och våld mot tjänsteman, övergrepp i rättssak efter att hon hotat barnens advokat samt bedrägeri vid 13 tillfällen. (Allt enligt offentliga, tidigare domar). Hon var anklagad för stöld av plånbok från sina hyresvärd men det går inte att bevisa och hon går fri.

Anknytning

Barnen träffade fram tills våren 2009 enbart mamman vid två tillfällen per år. Under våren gjordes ett försök till ökat umgänge. Det var med en anknytningsexpert. Hon slog fast första gången att barnen mådde så dåligt i detta att fostermammorna till de två minsta var tvungna att vara med. Ändå knöt barnen inte an till mamman på något sätt och inte heller hon knöt an till barnen. Experten menade att de var få som trodde att så små barn kunde må så dåligt och av den anledningen måste det så snabbt som möjligt bestämmas var de skulle bo. Då de inte hade någon anknytning till mamman borde det inte vara där.

Överflyttning av ärendet

Eftersom mamman flyttat till Mark och de backar mamman i att få hem barnen menade den placerande kommunen att det var lika bra att flytta över ärendet till dem kommunen. Enligt rekommendationer skall en överflytt inte innebära någon skillnad för klienten och den ursprungliga planen för placeringen skall fullföljas. Mark tar över från 1 Juni.
Efter ca 1-11/2 månad gör kommunen en ”helomväning” och vill nu flytta hem barnen innan sommaren.

Familjehemmet lyfter rädslan för hotbilden med socialtjänsten menar att familjen ändrat sig, att det är ”gamla” synder. De skall ha en ny chans.
Familjehemmet blir även anklagade för att inte kunna samarbeta, då de motsätter sig en hemflytt.
Socialen säger även att det inte finns någon familj man har så mycket insatser runt för att de skal lyckas.

Barnen har nu bott hos familjehemmet i fyra år och treårsregeln gäller för dem. D.v.s. att man enligt lag skall göra en utredning runt att flytta över vårdnaden för barnen till familjehemmet då de rotat sig så mycket att det vore skadligt att flytta dem. Det har ingenting med föräldraförmågan att göra utan är enbart för att barnen skall garanteras en fortsatt trygg uppväxt. Det som det brukar falla på är att familjehemmet ofta säger nej då allt stöd från socialen försvinner. I detta fall är det familjehemmet som lyfter frågan. Ingen utredning görs och de får Nej.

Ökat umgänge

Socialen ökar istället umgängena till var tredje vecka och tar bort familjehemmets medverkan. Det med följd att barnen som varit ”torra” i över ett år plötsligt börjar kissa på sig upp till fyra gånger om dagen. De har mardrömmar. Börjar dra sig undan kompisar. Vill inte delta i gemensamma grupp aktiviteter. Går knappt att lämna på dagis. Accepterat inte vikarier, vill sitta i knät och matas. Vill inte hänga med på utflykter.
Familjen försöker få socialen att dra ner på umgängena ge barnen tid men får till svar att planen skall genomföras till vilket pris som helst. Familjehemmet försöker få hjälp genom t.ex. BUP men även det misslyckas då det är socialen som måste skriva remiss och de nekar. Familjehemmet medverkar och genomför alla planerade umgängen av rädsla för att förlora barnen.

Barnen protesterar på alla sätt de kan och familjehemmet har inget att sätta emot socialens beslut. De kan ingenting göra för att skydda barnen då socialen är vårdnadshavare. De är inte ens part i ärendet. Deras ord väger lätt och deras försök att skydda barnen vänds mot dem. Familjehemmet får nu istället höra att de orsakar att barnen mår dåligt för att de inte är positiva till umgängena. Att det orsaken till att barnen mår dåligt.

Mamman har just nu flyttat för fjärde gången på 1 ½ år
Sista stället hon bor på blir hon tvingad att säga upp sig själv då hennes släkt invaderar trädgården, boende i husvagnar. Polisen ringer hyresvärden vid ett flertal tillfällen då familjerna är misstänkta för brott i omgivningen. Familjen lämnat till sist huset med över ca. 50.000 kr i skulder. Mannen har just avtjänat ett straff på ett år, dömd för bedrägeri, stöld, misshandel och urkundsförfalskning.

Då familjehemmet inte känner att någon lyssnar begär de företräde inför nämnden. Något man har rätt till enigt lag. De skickar två attesterade brev ett till ordförande och ett till vice ordförande, dessa brev har inte kommit fram. De lyckas ändå tillsist få en inbjudan till presidiet. Då ingen vet vad det är protesterar man inte. (tror att det är nämnden som kallas så det används ju så mycket fina namn då man har med myndigheter att göra) Man får en inbjudan till d 30 oktober.

Barnens omplacering

D 28 oktober är det ett umgänge. Familjehems mamman kör ner barnen. Dagen innan då hon berättar att de inte skall till dagis för att de skall träffa mamman försöker pojken springa till skogen för att gömma sig. Han vill inte åka hem. Morgonen efter vägrar han att gå ur sängen. Han håller sig fast och familjehemmet får med milt våld bända loss honom och vara två för att klä honom. Flickan är moloken och vill inte hon heller. Barnen får matas för att överhuvudet taget få i sig något och hela vägen ner försäkrar de sig om att ”mamma” (familjehems mamman) skall komma och hämta dem att de skall hem till ”pappa” igen. Pojken säger till och med att han hoppas att mamma X inte är hemma. De kommer ner till överlämnings stället och det går bra utifrån att personalen är duktig och familjehemsmamman lovar att det bara är en stund, att hon skall köpa något åt dem, de skall få följa med till hennes jobb dagen efter och de skall sedan åka bort över helgen något barnen sett fram emot.
Då hon sedan kommer för att hämta barnen möts hon istället av två assistenter samt en socialpedagog. De talar om att barnen omplacerats med omedelbar verkan på grund av samarbetssvårigheter och att familjehemmet målar upp en hotbild som inte finns. De menar att främst familjehems mamman sprider ”skit” runt den biologiska familjen vilket de inte kan tolerera. De ringer familjehems pappan och talar om att de ligger i strid med familjehemmet.
De överlämnade en uppsägning skriftligt och ett brev med två datum. Det första var samma dag som familjen skulle inför nämnden men strax innan. Det andra veckan efter.

Barnen hade inte mer än det se stod och gick i. Fick inte med nalle eller snuttefilt och fick inte säga adjö.
För att göra en sådan omplacering, tvångsflytt som gjordes d 28 borde krävas fara för barnens liv eller grov misshandel eller misskötsel. Något sådant förekom inte. De levde harmoniskt, lugnt och tryggt i en familj som de såg som sin egen. Kränkning av barn, utförd av myndigheter, i Sverige 2009. Det får inte hända och ändå gör det just det. Backat av socialnämnden i Marks kommun.

Inför presidiet

Familjehemmet åkte ändå ner för att träffa det de trodde var nämnden. De hade med en advokat och de bestämde att advokaten och familjehems pappan skulle gå ensamma på mötet innan med assistenterna då de så tydligt har ett behov av att inte försvarsställning mot familjehems mamman.
De fick höra att orsakerna till omplaceringen av barnen var samarbetsproblem, att främst familjehems mamman målar upp en hotbild som inte finns, att hon sprider skit om biologiska familjen. Nu skulle plötsligt skyddspersonalen ha klagat både på att barnen varit smutsiga och inte haft med ombyte. Sedan skulle skolan ha ifrågasatt hur socialen kunde ha barnen kvar hos familjehemmet. De har bett att få ut allt på papper utan respons.

Då det gäller anklagelserna finns de samarbetsproblem borde man väl i så fall ta hjälp för att lösa dem och allt sådant borde registreras. Vad man gjort och hur man gjort. Barnen skall inte behöva sitta emellan och förlora sin trygghet på grund av att vuxna inte kan tala med varandra. Då det gäller samarbetet har familjehemmet ställt upp på allt som begärts av dem av rädsla för att förlora barnen. Det enda de inte gjort är att inte hålla med. Sedan kan man undra vem som skulle kunna hålla med överhuvudet taget med en sådan hotbild.
Då det gäller att sprida skit fick vi ingen information om till vem den spridits, när det skulle skett eller hur den spridits. Det enda som familjehemmet har tillgång till är offentliga domar som även assistenterna borde läst in sig på.
Då det gäller skyddspersonalen har familjen bett om datum för när det skulle skett men int fått det. Personalen har däremot tvärtom berömt och sagt att det var roligt med två så välskötta och välmående barn.
Att skolan skulle påstått något sådant är ren lögn. De har till och med ringt och talat om att de inte har några klagomål eller kritik på familjehemmet eller deras sätt att ta hand om barnen. Det finns dokumentation runt detta på skolan men någon sådan har inte begärts ut. Man kan undra varför, för att den inte stärker deras påståenden? Familjehemmet har med dokumentation från utvecklingssamtal där skolan reagerat och var orolig för barnens utveckling sedan de ökade umgängena. Den dokumentationen ville barnens assistent inte ta emot, hon ljög, sa att hon redan hade den. Om barnen mådde så dåligt och skolan mer eller mindre anmält varför ville hon inte ha dokumentationen? Skolan har inte lämnat ut någon sådan handling och ingen har begärts ut.

Vi får komma in för presidiet det skall bestå av ordförande och vice ordförande i nämnd eller utskott. Där sitter även två tjänstemän. Detta innebär att familjehemmet skall inför tre personer som försvarar sitt eget agerande. IFO chefen var helt ointresserad och satt och lekte med ett ljus under tiden. De får bekräftat sina misstankar om att det inte finns någon behandlingsplan i ärendet vilket alla ärenden enligt lag skall bygga på. Att utvecklingssamtalen som assistenten sagt skulle finnas där inte var med m.m.

På hemvägen får man veta att helgen innan omplaceringen hade mannen gift med den biologiska modern, hans bror knivmördat en annan man i Viskafors.
http://www.bt.se/nyheter/boras/34-aringen-haktades-for-mord-havdar-nodvarn(1596099).gm
Offret var deras egen systers dotters man.

Då hon skall skjutsas in till den döde maken ”råkar” hon tappa en pistol i polisbilen Hon anklagas för olaga vapeninnehav.

Ett par nätter senare beskjuts hans bilfirma.
http://www.bt.se/nyheter/boras/flera-skott-mot-foretag-i-viskafors(1597318).gm
http://www.bt.se/nyheter/tt_inrikes/skottlossning-med-koppling-till-mord(1598554).gm

Deras huset skall visst också vara beskjutet av bandidos i somras på order av mördarens frus syster. Enligt diskussion op Flashbacks forum. https://www.flashback.info/showthread.php?t=1037715

Nu utpressas hon. 200 000 annars dödar vi dina barn.
http://www.bt.se/nyheter/boras/mordmisstankts-sambo-utpressad(1632963).gm

De har haft ytterligare en bror som avrättades 2005 i Karlstad.
http://www.expressen.se/1.189306

Nu kopplar polisen ihop brotten och höjer beredskapen. De menar att kopplingen höjer hotbilden till en annan dimension. http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article6031523.ab.

Denna ”seriösa” familj har visst en hel del ärenden hos allmänna reklamationsnämnden också
http://www.bt.se/nyheter/boras/bilfirma-morkade-korstracka(1656181).gm

Socialtjänsten i Marks kommun omplacerar barnen för att familjehemmet inte vill samarbeta för en hemflytt. Att de sägs måla upp en hotbild som inte existerar. Vad tycker du?

D 5 nov var det dags för andra träffen enligt lappen. Vid mötet innnan presidiemötet fick familjehemmet veta att de skulle få träffa barnen. Först fick de prata med en socialpedagog om situationen (samma som var med vid uppsägningen). De fick höra att de var så viktiga för barnen att socialen vill att de finns kvar men att det är de som bestämmer om hur och när de får träffa barnen. Familjehemsmamman talade om att hon inte tror att någon familj står ut med att barnen skall träffa dem om de skriker i flera dagar efteråt. Svaret på det blev att så länge barnen var i jourhem så hade de betalt och de ingick i deras jobb.

Just denna syn är ett av de största problemen. Att ta hand om andras barn skall bara vara jobb. Men då det gäller små barn vad blir man för person om man inte lägger ner känslor i arbetet med dem. Om du får en liten bebis så försök att inte älska. Och om du älskar så är det fel för det är ju inte din. Hörde en familj som fått kommentaren att de skulle se det som om de bedrev hotell.

De fick veta att mamman skulle träffa barnen samma dag. Mitt i barnens chockade tillstånd, där de förlorat all sin trygghet och sitt hem så ökar man alltså umgänget.

Familjehemmet fick tillsist åka till en lokal där barnen befann sig. De hade inte förvarnats innan och då de fick se dem som de ser som sina föräldrar genom fönstret och lyser de upp. Alla gick in och flickan sprang emot ”mamman” och slängde sig i hennes famn. ”Mamma, mamma” . ropade hon. De kramas och hon fortsätter till ”familjehemspappan”. Pojken skulle skoja lite och gömma sig. Familjen går in och hittade honom under en säng. Pojken kryper fram och kastar sig i ”mammans” famn. Där bryter han fullständigt ihop. Gråter hysteriskt, han får inte luft och kippar efter andan. Han sträcker sig efter sin älskade ”pappa” som tar honom. Han gråter så det skär i hjärtat, han har ångest så han har ont i bröstet och sliter i kläderna runt halsen. Han gråter förtvivlat i över 20 minuter. ”Föräldrarna” kramar dem och talar om att de inte svikit att ”mamman” kom och skulle hämta dem med att ”de” hade tagit dem och de inte visste vart de skulle leta. Att de älskar dem och gör allt för att de skall få komma hem. Pojken
gråter och talar om att han inte vill vara här, att han vill hem, att han inte vill träffa mamma XX,

”Föräldrarna” kan bara tala om att de förstår men att det inte är de som bestämmer. Tösen har inte förstått allvaret i det hela. Hon sitter i ”mammas” knä och klappar på henne och talar om att hon skall bara hälsa på mamman XX och sedan kommer hon. ”Mamman” talar om för henne att det inte kommer bli så för att de som bestämmer har sagt att hon inte får bo hos dem längre. Tösen säger att jo hon skall visst komma, hon skall bara titta på dockorna och sedan kommer hon hem, hon vill inte bo hos mamma XX.

Efter ca 30 minuter kommer personalen in och talar om för familjen att de har 5 minuter att säga hej då. Nu förstår flickan och bryter ihop hon också. Pojken klamrar sig fast vid ”pappa” och skriker riktiga primalskrik. Han skriker efter sin nalle som personalen tydligen glömd där de sover. Flickan klänger sig fast i ”mamman” och tuggar förtvivlat på sin snuttefilt. Personalen får bända upp händerna på båda barnen för att tvinga dem ifrån dem de ser som sina föräldrar och ta dem med våld.

Utanför frågar familjehemsmamman socialpedagogen var han ser barnperspektivet i detta. Frågar: tror du att någon står ut med detta en gång i månaden , kvartalet eller vad det nu skulle bli och han nekar. Familjehemmet frågar var barnperspektivet är. Första gången familjehemmet träffade honom sa han att han hade anmälningsplikt om han såg något som var fel han har inte anmält något än vad jag vet.

När skall någon vara tuff nog och säga ifrån. Slå näven i bordet och säga STOP. Man behandlar inte barn såhär. Barn är inte handelsvaror eller ägodelar som man flyttar när det passar.
Nu får du bo där några år och sedan bestäms det något annat. Ingen människa skulle behöva utstå sådan behandling. Hjälp till att sätta stop för detta. Hjälp att protestera skriv på protestlistan och hjälp oss få hem ”våra” barn. 

http://www.barnmisshandelavmyndighet.se/Frame.asp

Jag  har i det här fallet inte sett några som helst handlingar och kan därför inte svara för äktheten i de fakta som framkommer.

Protestlista: http://www.barnmisshandelavmyndighet.se/Protestlista.asp http://www.barnmisshandelavmyndighet.se/show_Protestlista.asp

Här finns familjehemsmammans blogg: http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b120001-1.html

---

Publicerat i Uncategorized